söndag 9 februari 2014

Veckoreflektion v.6

Under veckan har Olle föreläst om bland annat remediering, direkt mediering och hypermediering. Vi har också besökt galleri Box.

Vi fick i uppgift av Olle att remediera ett verk. Min första tanke var att remediera ett gammalt verk, typ någon känd oljemålning eller ett klassiskt litterärt verk. Nåt sånt. Kanske var jag inspirerad av utställningen på galleri Box, där Lena Bergendal använt sig av camera obscura. Jag tänkte att jag nog borde ge mig i kast med något minst lika ållderdomligt. Jag letade runt lite men kände att jag inte hade någon direkt relation till de verk jag hittade. Jag ville försöka fånga "känslan" i det verk jag skulle remediera,  och kände därför att det vore bra att välja ett verk som låg mig varmt om hjärtat. Jag valde därför TV-spelet Metroid Prime.

På tal om mediering (i synnerhet direkt mediering) och TV-spel, så kom jag att fundera lite över min barndom. Direkt mediering, alltså när mediet i princip försvinner för betraktaren, fick mig att tänka tillbaka på min barndoms TV-spelande. Jag kunde på samma gång vara fullt medveten om att jag spelade ett TV-spel, och helt uppslukad i TV-spelets värld. Min spelkonsol på 90-talet var särskilt grafiskt raffinerad, med dagens mått mätt. Min TV-skärm var dessutom väldigt liten. Inom direkt mediering strävar man efter att grafiken och upplevelsen skall vara så realistisk som möjligt, för att betraktaren skall glömma bort mediet. Eftersom jag trots min kantiga grafik och lilla TV lyckades uppnå någon grad av direkt mediering som barn, tänker jag dock att mycket av det kanske istället ligger i den mänskliga tankens beskaffenhet, snarare än i det enskilda mediet. Jag kan exempelvis befinna mig i en slags virtuell värld när jag diskar, på grund av att jag låter mina tankar vandra iväg. Det betyder dock inte att jag tillskriver min disksvamp några medierande egenskaper.

/Daniel

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar