Veckan dominerades av diskussioner med Lars-Åke Kernell. Vi fick chansen att skriva ner frågor, som Kernell sedan svarade på. Nästan alla frågor handlade om konkreta klassrumssituationer, exempelvis: "hur fångar jag elevernas uppmärksamhet". Detta tror jag beror på att många av oss hungrade efter just konkreta tips från en erfaren lärare, eftersom vi hittills mest har läst om teorier för lärande, relevanta begrepp, och skolans historia.
Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag ville dokumentera förra veckans assignment genom film, så därför fick jag begränsa mig till en något kortare förflyttning. Jag funderade en stund över vilka kortare förflyttningar jag brukar genomföra, och efter att ha kommit fram till att jag skulle ta en annorlunda väg till och från tvättstugan, föll det sig ganska naturligt att spåret jag skulle lämna efter mig blev en arg lapp.
Lindströms kapitel i "Nordic visual arts education in transition" gav ganska intressant läsning. Även om vi hade läst liknande texter innan, så förklarade texten några nya begrepp, och gav en del argumentationsunderlag åt den som vill argumentera för bildämnets nytta i skolan och samhället, något som vi blivande lärare antagligen kommer att få göra i framtiden.
Över lag känns det som att hela jag gick lite på tomgång under veckan. Allt flöt liksom bara på, utan att jag reflekterade särskilt mycket. Det är ju inte alltid så intressant. Särskilt inte att skriva om i efterhand.
onsdag 31 oktober 2012
måndag 29 oktober 2012
Perspektivlära för den självmordsbenägne
Idag lånade jag en bok om perspektivlära. Efter varje kapitel föreslår författaren några övningar som man kan göra, för att pröva sina nyss vunna kunskaper. Den här övningen är nog min favorit:
"Stand in the center of a straight level highway. Draw it as you see it - disappearing in the distance. Add a sidewalk parallel to it. Add two rows of telephone poles, a row on each side. Add a fence beside the walk" (Ernest R. Norling, 2007).
"Stand in the center of a straight level highway. Draw it as you see it - disappearing in the distance. Add a sidewalk parallel to it. Add two rows of telephone poles, a row on each side. Add a fence beside the walk" (Ernest R. Norling, 2007).
lördag 27 oktober 2012
Veckoreflektion v.42
Den här reflektionen blir något kortare än vanligt, eftersom min skolvecka var något kortare än vanligt. Den bestod av en tisdag.
Under tisdagen hade vi workshop med Katti. Vi byggde självporträtt med hjälp av saker som vi tyckte representerade sidor hos oss själva. Det var intressant att reflektera över jag ser på mig själv som person, och minst lika intressant att höra resten av klassens tolkningar av mitt självporträtt.
Sedan kopplade vi samman våra porträtt, genom att dra linjer från vårt eget porträtt, till de porträtt vi tyckte oss ha något gemensamt med. På så vis delades vi in i grupper av mer eller mindre likasinnade individer, varpå vi skulle skapa ett nytt porträtt, av gruppen. Denna övning fick mig att tänka på deindividualisering och "groupthink", hur man som individ i en grupp lätt tappar delar av sin egen personlighet, och tar till sig gruppens tankesätt, både på gott och ont. Det var också intressant att se hur grupporträttet blev något mer än, och inte bara än blandning av, våra självporträtt.
Efter tisdagen blev det onsdag, och då åkte jag till Spanien! Jag och Sara åkte dit för att hälsa på en av hennes vänner, men vi kunde inte hålla oss från att gå på konstutställning, så vi besökte Dalís museum i Figueres, eftersom vi bodde i närheten. Det var helt okej. Jag är inget super-fan av Dalí, och det var svårt att ta in alla de hundratals verk som hängde i muséet, så det kändes mest som att jag gick runt och tittade på dem, utan att tänka särskilt mycket. Det var dock inte bara Dalís egna tavlor som hängde där, utan även en hel del från andra konstnärer.
Nu blev den här reflektionen ungefär lika lång som den brukar bli ändå. Skumt.
xoxo
Under tisdagen hade vi workshop med Katti. Vi byggde självporträtt med hjälp av saker som vi tyckte representerade sidor hos oss själva. Det var intressant att reflektera över jag ser på mig själv som person, och minst lika intressant att höra resten av klassens tolkningar av mitt självporträtt.
Sedan kopplade vi samman våra porträtt, genom att dra linjer från vårt eget porträtt, till de porträtt vi tyckte oss ha något gemensamt med. På så vis delades vi in i grupper av mer eller mindre likasinnade individer, varpå vi skulle skapa ett nytt porträtt, av gruppen. Denna övning fick mig att tänka på deindividualisering och "groupthink", hur man som individ i en grupp lätt tappar delar av sin egen personlighet, och tar till sig gruppens tankesätt, både på gott och ont. Det var också intressant att se hur grupporträttet blev något mer än, och inte bara än blandning av, våra självporträtt.
Efter tisdagen blev det onsdag, och då åkte jag till Spanien! Jag och Sara åkte dit för att hälsa på en av hennes vänner, men vi kunde inte hålla oss från att gå på konstutställning, så vi besökte Dalís museum i Figueres, eftersom vi bodde i närheten. Det var helt okej. Jag är inget super-fan av Dalí, och det var svårt att ta in alla de hundratals verk som hängde i muséet, så det kändes mest som att jag gick runt och tittade på dem, utan att tänka särskilt mycket. Det var dock inte bara Dalís egna tavlor som hängde där, utan även en hel del från andra konstnärer.
Nu blev den här reflektionen ungefär lika lång som den brukar bli ändå. Skumt.
xoxo
fredag 26 oktober 2012
söndag 21 oktober 2012
Veckoreflektion v.41
Måndagen bestod av ett litteraturseminarium där vi i grupper fick diskutera olika kapitel från Vygotskijs bok om kreativitet i barndomen, för att sedan presentera dem och diskutera dem med hela klassen. Det var ett bra sätt att ta sig igenom hela boken under ett enda seminarium, och det kändes bra att få höra allas olika tolkningar av boken. Det enda som inte kändes bra var att jag blev supernervös när det var vår tur att presentera vårt kapitel. Antagligen var det för att det var ett tag sedan jag stod upp längst fram i klassrummet och presenterade någonting. Jag har, som så många andra, haft svårt för det tidigare, men det har gått över mer och mer i takt med att jag har hållit i fler presentationer. I våras kändes det ibland till och med roligt att stå där framme. Nu kom nervositeten hur som helt tillbaka, men den minskar säkert igen efter ytterligare några presentationer.
Under fredagens sokratiska samtal diskuterade vi kring en bild av Cindy Sherman, som ledde till flera intressanta samtalsämnen. Det kändes som att vi vågade slänga ur oss lite halvt genomtänkta saker, vilket också var gruppmålet. Det gjorde att diskussionen ibland kändes fri och dynamisk, när vi bollade tankar fram och tillbaka, och byggde vidare på varandras teorier.
onsdag 17 oktober 2012
tisdag 9 oktober 2012
Veckoreflektion v.40
Veckan har varit präglad av en hel del litteratur. Den första boken vi skulle läsa, "Bild och samhälle; visuell analys som vetenskaplig grund", hann jag inte läsa särskilt mycket ur innan det var dags att diskutera den. Detta ledde till att jag inte bidrog med särskilt mycket under diskussionen, och även om det var lärorikt att bara sitta och lyssna, kändes det inte särskilt bra. Nästa bok, läste jag därför något mer noggrant.
Under torsdagen byggde vi modeller av begrepp och teorier från boken "Skolan och den radikala estetiken". Det kändes som ett bra sätt att befästa dessa begrepp och teorier i minnet. Dels för att vi diskuterade varje modell, och dels för att jag nu har en visuell upplevelse (av modellerna alltså), knutna till begreppen och teorierna i boken.
Inför fredagens sokratiska samtal bestämde vi oss (än en gång) för att vårt gruppmål skulle vara att nå den där "filosofiska twisten", som vi talat så mycket om. Under vårt första samtal, i ganska stor grupp, lyckades vi inte särskilt bra med detta. När vi sedan delade på gruppen för ytterligare ett samtal, gick det desto bättre. Kanske var det helt enkelt för att alla gav sig fan på att bli filosofiska, eller så berodde det på gruppens storlek. Jag tror att det var en kombination av båda dessa faktorer.
Över och ut.
Under torsdagen byggde vi modeller av begrepp och teorier från boken "Skolan och den radikala estetiken". Det kändes som ett bra sätt att befästa dessa begrepp och teorier i minnet. Dels för att vi diskuterade varje modell, och dels för att jag nu har en visuell upplevelse (av modellerna alltså), knutna till begreppen och teorierna i boken.
Inför fredagens sokratiska samtal bestämde vi oss (än en gång) för att vårt gruppmål skulle vara att nå den där "filosofiska twisten", som vi talat så mycket om. Under vårt första samtal, i ganska stor grupp, lyckades vi inte särskilt bra med detta. När vi sedan delade på gruppen för ytterligare ett samtal, gick det desto bättre. Kanske var det helt enkelt för att alla gav sig fan på att bli filosofiska, eller så berodde det på gruppens storlek. Jag tror att det var en kombination av båda dessa faktorer.
Över och ut.
Assignment #5
Assignment #5: Ta ställning via ett bakverk
Ok, såhär typ: Jag ställer mig positiv till pragmatism. I vissa fall anser jag att man tycker så mycket hit och dit, att man glömmer bort att undersöka vad som faktiskt fungerar. Av vad jag har fått lära mig under utbildningen att döma, verkar svensk vs. japansk matematikundervisning vara ett exempel på detta. Japan verkar ha en mycket mer välfungerande matematikundervisning, som också verkar leda till djupare förståelse för matematiken hos eleverna. Om den nu är så bra, och så många klagar så mycket över vår egen matematikundervisning, varför gör vi då inte helt enkelt på samma sätt som dem?
Vad jag försöker säga med bilden är att svensk matematikundervisning är som att steka en fryst bulle.
Vad jag försöker säga med bilden är att svensk matematikundervisning är som att steka en fryst bulle.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


