Grupparbe har aldrig varit min
starka sida. Jag minns från mina gymnasie- och grundskoledagar hur jag sjönk
ihop i stolen så fort jag hörde begreppet nämnas. ”Grupparbete” var dessvärre
ett ganska populärt begrepp att nämna mellan år 1998 och 2010 (då jag gick i
skolan), så jag spenderade en hel del skoltid ihopsjunken.
Jag tror aldrig att jag riktigt
förstod meningen med grupparbetet på den tiden. Den enda skillnaden från att
arbeta individuellt verkade vara att vi satt i ett litet rum tillsammans.
Grupprummet. Oftast satt vi där under tystnad för att inte störa varandra. När
vi grupparbetat klart gällde det att komma överrens om vem som skulle säga vad
när vi redovisade, och sen var man klar för dagen.
Det dröjde egentligen ända tills
jag kom in på lärarutbildningen innan jag insåg arbetsprocessen i ett
grupparbete är helt olik den i individuellt arbete. Det kan uppstå något
väldigt speciellt i ett grupparbete om förutsättningarna är de rätta.
Prestigelöshet, ödmjukhet och engagemang är exempel på förutsättningar som jag
tror är viktiga. Något som jag särskilt tänker på är att man i ett grupparbete
inte behöver färdigställa sina egna idéer. När man tillsammans sitter och
spottar ur sig halvfärdiga idéer och kombinerar dessa, kommer man fram till
helt andra saker än vad man kommer fram till som enskild individ. Jag tror det
handlar mycket om att en grupp har en så mycket större tankevärld än vad en
enskild individ har.
Under vårt grupparbete med
nyhetsuppgiften upplevde jag först och främst att det fungerade väldigt bra när
vi spånade fram idéer till våra iscensättningar. För att komma igång fick vi en
snabb uppgift som gick ut på att konstruera en nyhet utifrån en rad kriterier.
Det hela skulle gå på 10 minuter. Det gick dock inte särskilt bra. Kanske var
det för att tidspressen var så påtaglig, men vi kunde liksom inte riktigt
slappna av och låta idéerna flöda. Det gick mycket bättre när vi skulle spåna
idéer till den ”riktiga” uppgiften. Vi kom ganska snabbt fram till flera
alternativ att välja bland, och det hela skedde väldigt gemensamt genom att vi
byggde vidare på varandras idéer.
När vi skulle arbeta med bilderna
valde vi dock att dela upp arbetet. Vi valde en bild var, och gjorde en bild
tillsammans. Detta kändes kanske inte helt optimalt, men vi gjorde det mest för
att hinna klart i tid. Nu kände jag att processen låste sig lite, åtminstone
för mig. Jag tror det berodde på att vi, var och en för sig, skulle arbeta med
saker som vi kommit fram till i en grupp. Det kändes liksom svårt att kombinera
min individuella arbetsprocess med den process vi startat i gruppen. Jag tror att vi hade gynnats av
att försöka driva en gemensam arbetsprocess från början till slut, även om vi
kanske inte hade hunnit med allt det som vi hann med nu. Processprocessprocess.
Att reflektera kring grupparbeten
känns hur som helst väldigt viktigt för att förstå vilka styrkor och vilka svårigheter som
finns i arbetsformen. Det är något som jag hoppas kunna informera mina framtida
elever om, så att de förstår att ett grupparbete innebär något annat än att
sitta nära varandra när man arbetar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar