fredag 21 februari 2014

Reflektion - Grupparbete kring iscensatta nyheter



Grupparbe har aldrig varit min starka sida. Jag minns från mina gymnasie- och grundskoledagar hur jag sjönk ihop i stolen så fort jag hörde begreppet nämnas. ”Grupparbete” var dessvärre ett ganska populärt begrepp att nämna mellan år 1998 och 2010 (då jag gick i skolan), så jag spenderade en hel del skoltid ihopsjunken. 

Jag tror aldrig att jag riktigt förstod meningen med grupparbetet på den tiden. Den enda skillnaden från att arbeta individuellt verkade vara att vi satt i ett litet rum tillsammans. Grupprummet. Oftast satt vi där under tystnad för att inte störa varandra. När vi grupparbetat klart gällde det att komma överrens om vem som skulle säga vad när vi redovisade, och sen var man klar för dagen.

Det dröjde egentligen ända tills jag kom in på lärarutbildningen innan jag insåg arbetsprocessen i ett grupparbete är helt olik den i individuellt arbete. Det kan uppstå något väldigt speciellt i ett grupparbete om förutsättningarna är de rätta. Prestigelöshet, ödmjukhet och engagemang är exempel på förutsättningar som jag tror är viktiga. Något som jag särskilt tänker på är att man i ett grupparbete inte behöver färdigställa sina egna idéer. När man tillsammans sitter och spottar ur sig halvfärdiga idéer och kombinerar dessa, kommer man fram till helt andra saker än vad man kommer fram till som enskild individ. Jag tror det handlar mycket om att en grupp har en så mycket större tankevärld än vad en enskild individ har.

Under vårt grupparbete med nyhetsuppgiften upplevde jag först och främst att det fungerade väldigt bra när vi spånade fram idéer till våra iscensättningar. För att komma igång fick vi en snabb uppgift som gick ut på att konstruera en nyhet utifrån en rad kriterier. Det hela skulle gå på 10 minuter. Det gick dock inte särskilt bra. Kanske var det för att tidspressen var så påtaglig, men vi kunde liksom inte riktigt slappna av och låta idéerna flöda. Det gick mycket bättre när vi skulle spåna idéer till den ”riktiga” uppgiften. Vi kom ganska snabbt fram till flera alternativ att välja bland, och det hela skedde väldigt gemensamt genom att vi byggde vidare på varandras idéer.

När vi skulle arbeta med bilderna valde vi dock att dela upp arbetet. Vi valde en bild var, och gjorde en bild tillsammans. Detta kändes kanske inte helt optimalt, men vi gjorde det mest för att hinna klart i tid. Nu kände jag att processen låste sig lite, åtminstone för mig. Jag tror det berodde på att vi, var och en för sig, skulle arbeta med saker som vi kommit fram till i en grupp. Det kändes liksom svårt att kombinera min individuella arbetsprocess med den process vi startat i gruppen. Jag tror att vi hade gynnats av att försöka driva en gemensam arbetsprocess från början till slut, även om vi kanske inte hade hunnit med allt det som vi hann med nu. Processprocessprocess.

Att reflektera kring grupparbeten känns hur som helst väldigt viktigt för att förstå vilka styrkor och vilka svårigheter som finns i arbetsformen. Det är något som jag hoppas kunna informera mina framtida elever om, så att de förstår att ett grupparbete innebär något annat än att sitta nära varandra när man arbetar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar