söndag 16 december 2012

Reflektion kring opponeringen

Till att börja med tycker jag att alla opponeringar var väldigt givande att lyssna på. Det kändes även relevant inför vårt framtida läraryrke, då vi kommer ge liknande respons på våra elevers arbeten.

Jag fick en saklig opponering som pekade på både styrkor och svagheter hos min projekt och mitt verk. Jag fick även tips om flera bra stop-motion filmer att hämta inspiration från. Det kändes bra att höra att stämningen som jag ville förmedla i filmen fanns där, och jag tar åt mig av kritiken mot att jag inte har bloggat särskilt utförligt. 

Bloggandet är verkligen något som jag känner att jag behöver jobba på. Eller kanske snarare något som jag måste skapa en lust för. I dagsläget trivs jag inte alls med bloggformatet. Det känns väldigt krystat och som någonting jag gör bara för att jag måste. De muntliga grupphandledningarna trivs jag dock väldigt bra med, och där känner jag inte att jag har några problem med att delge min process. Jag får väl börja blogga med röstinspelningar eller nåt.

söndag 9 december 2012

Här kommer några stillbilder från filmen:






Sammanfattning


Här följer en kort sammanfattning av den process som lett fram till min gestaltning, i första hand riktad till den som skall opponera på mitt arbete. Ikväll kommer jag hem till Göteborg, och då lägger jag även upp några bilder från min stop-motion film. 

De två ord som jag skulle utgå ifrån var "kulturer" och "säkerhet". Jag kände direkt en viss motvilja att arbeta utifrån dessa ord, då jag helt ärligt såg dem som ganska tråkiga. Eftersom vi inte var tvingade att knyta an hela arbetet till orden, utan snarare skulle ha dem som utgångspunkt, gjorde det dock inte så mycket. Jag började associera kring orden, och kom, efter en del associerande (som finns beskrivet i tidigare blogginlägg) fram till att jag ville arbeta utifrån kontrasten mellan liv och död.

Min första tanke var att göra något slags undersökande arbete (antagligen genom en skulptur), där jag lärde mig om olika kulturers syn på liv och död. Efter att ha arbetat lite med självtorkande lera, och fotograferat resultatet, kom jag att tänka på stop-motion. Jag var nyss på en utställning av Nathalie Djurberg och Hans Berg, där de främst använt sig av stop-motion film. Det är dessutom en teknik som länge har intresserat mig, men som jag aldrig riktigt har provat.

Jag började skriva på ett litet manus till en stop-motion film, och kom fram till en handling som skulle fungera bra att spela på repeat, eftersom den inte hade någon tydlig början eller slut, vilket gör att man kan börja kolla på den lite när som helst, och titta tills samma scen utspelar sig igen. Jag avvek dessutom från tanken att undersöka olika kulturers syn på liv och död, och siktade istället på att försöka få till en smått melankolisk, men ändå ganska lättsam stämning, och kanske på att även väcka tankar om döden hos betraktaren. 

Min stop-motion film är nu klar, och kommer att visas på måndag. Detta var första gången som jag arbetade med ett gestaltande arbete, utan att från början planera precis vad jag skulle göra, och sedan genomföra det. Genom att arbeta på detta sätt har jag äntligen förstått vad all denna hype om ”processen” egentligen handlar om. 


Vi ses på måndag! 
Daniel

onsdag 5 december 2012

måndag 3 december 2012


Ibland målar jag på små gubbar av plast. Idag fick jag låna Saras kamera, så jag passade på att dokumentera lite. Waaagh!





Idag skrev jag en liten synopsis till min stop-motion film, varefter jag gjorde en liten lista över den rekvisita jag kommer behöva. Imorgon ska jag börja bygga!




Ps. Jag ska alltså bygga småskaliga modeller av objekten ovan. Jag tänker inte klä mig i en rock och gräva i en kyrkogård. Ds.

måndag 26 november 2012

stop-motion


Idag experimenterade jag lite med stop-motion film. Jag lärde mig att jag kommer behöva göra skelett (typ i ståltråd) inför nästa film, om jag vill få mina lergubbar att kunna röra sig på lite roligare sätt.


onsdag 21 november 2012

Stop-motion?

Efter att ha skulpterat lite med lufttorkande lera blev jag väldigt sugen på att göra en stop-motion film, så jag kommer antagligen göra en inom kort.

Idag blev jag väldigt sugen på att skulptera en skalbagge, och försökte komma på ett sätt att inkorporera en sådan i min gestaltning. Jag gjorde lite research och lärde mig att skarabéer (ni vet sånna där klassiska egyptiska skalbaggar som är med i alla mumiefilmer) symboliserar pånyttfödelse inom egyptisk mytologi. Det kändes ju nästan löjligt relevant, så nu blir det nog en stop-motion film med skarabéer i.
 Här är min första materialisering av gestaltningsprojektet:


Det ligger inte särskilt mycket tanke bakom, men jag gör som jag blivit tillsagd och sätter helt enkelt igång med att göra saker, och hoppas på att jag hittar något som för mig vidare i processen.  Tankegången (som ändå fanns där) gick ungefär såhär:

Jag utgick från ordet "kulturer", som fick mig att tänka på "jämförande", som förde mig vidare in på "kontraster", som exemplifierades i kontrasten mellan liv och död. En möjlig fortsättning, som även knyter an till ordet "kulturer", skulle vara att undersöka hur man ser på liv och död inom olika kulturer.


söndag 18 november 2012

 Idag tecknade jag några fler stilleben. Och lite kroki. Här är dagens skörd:
















Äh fuck it. Från och med igår ska jag teckna en bild om dagen, om det så är stilleben eller något från fantasin. It´s ON!





fredag 16 november 2012

Stilleben


Idag tänkte jag sitta i skulptursalen och börja lite smått på mitt gestaltningsarbete. För att komma igång tecknade jag ett litet stilleben: 




Jag tyckte att det var ganska roligt att teckna stilleben, så istället för att sätta igång med mitt gestaltningsarbete, tecknade jag ett till:



Jag hann dock som synes inte riktigt klart med det sista, då jag blev väldigt hungrig. När jag hade ätit och försökte ta mig in i skolan igen, gick det inte så bra. Är det någon som vet hur man gör för att komma in i skolan när ytterdörren är låst?. Det räckte iaf inte att scanna GU-kortet.



torsdag 8 november 2012

Slutreflektion


Veckoreflektion v.44 (slutreflektion)

Jag kommer i denna reflektion gå igenom delar av det jag lärt mig under den nyss avslutade kursen. Jag kommer även att gå igenom hur jag har lärt mig det, och varför jag tror att jag kommer ha nytta av kunskaperna i framtiden.

Hur man kommer igång med konstnärliga processer
Då jag har fått många och relativt små assignments, har jag inte haft mycket tid till att planera, utan har tvingats att ibland bara köra på den första idé jag kommer på. Ofta har detta lett till att jag antingen har nöjt mig med den första idén, eller så har en ny idé fötts ur den första. Jag tror att det är lätt att man fastnar i planering när man ställs inför en gestaltningsuppgift, men denna kurs har lärt mig att det ibland kan vara bättre att bara köra på. En vän sa en gång till mig att ”det är lättare att fortsätta när man har börjat”, och det tänker jag inte säga emot.

Hur man dokumenterar sin process
Genom att jag använt mig av bloggen som ett verktyg för att synliggöra och dokumentera mina processer, har jag lärt mig olika sätt att just dokumentera en process. Exempelvis genom foto, film, eller text. Jag har behövt tänka ur ett mottagarperspektiv för att förstå vilka delar av processen som är relevanta att dokumentera, och hur jag på ett tydligt sätt ska förklara vad det är jag har gjort. Dessa kunskaper kommer säkerligen vara viktiga i mitt framtida arbetsliv, eftersom mycket av min bedömning kommer att kräva att eleverna kan dokumentera sina processer. Därför måste jag kunna lära dem hur man gör det, och därav följer att jag borde kunna det själv.

Sokratiska samtal
Genom att ha deltagit i flera sokratiska samtal, läst Ann. S Pihlgrens bok ”sokratiska samtal i undervisningen”, och fått prova på alla samtalsroller (deltagare, betraktare och samtalsledare), har jag fått en viss förståelse för hur ett sokratiskt samtal fungerar, och vilka problem som kan uppstå under samtalets gång. Sokratiska samtal är något som jag antagligen kommer att använda mig av i min framtida undervisning, och även om mina framtida samtal inte nödvändigtvis kommer följa alla de sokratiska samtalens regler, kommer jag att veta hur man kan föra ett fruktsamt samtal kring exempelvis ett konstnärligt verk.

Ökade kunskaper om bildämnets roll i skolan
Även om jag lärt mig en del om bildämnets historia under min första termin på lärarutbildningen, fick jag under denna kurs utökade kunskaper om detta, samt lärdom om några nya teorier. Thavenius tar i sin text ”Den radikala estetiken” bland annat upp frågan om skolan (och därmed bildämnet) bör anpassa sig efter samhället, eller forma det. Jag anser att det är viktigt att som lärare fundera över och ifrågasätta sin roll i samhället, för att få klart för sig vad det egentligen är man sysslar med.


litteratur:
Aulin-Gråhamn, Lena, Persson, Magnus & Thavenius, Jan: Skolan och den Radikala Estetiken. Lund 2004.
Pihlgren, Ann S.: Sokratiska samtal i undervisningen. Lund 2010

KONST+BOK


De första två utställningarna jag besökte sedan kursen startat var Klara Kristalovas utställning på Göteborgs Konstmuseum och ”She; the question” av Chitra Ganesh, på Konsthallen. Jag besökte dem båda inom loppet av ett par timmar, vilket gjorde det svårt att inte jämföra dem med varandra. Jag kände aldrig riktigt att jag fick något grepp om ”She; the question”. Kanske berodde det på att den inte alls tilltalade mig estetiskt, och att jag oftast har svårt att bortse från det rent estetiska, och försöka att ta till mig ett budskap ändå. Själva stilen och all text i hennes verk gjorde mig helt enkelt lite motvillig till alltsammans. Klara Kristalovas utställning däremot, gick rakt in i hjärtat på mig. Jag tror det var något med kompositionen i hennes verk som gjorde att jag kände mig väldigt delaktig i alla skulpturer. Jag brydde mig liksom om hennes karaktärer och blev intresserad av deras historier.

Nästa galleri jag besökte var Mors Mössa, som huserade en utställning av Ove Kvavik. Utställningen behandlade ämnet ”tomrum”, och såg ut därefter. Den bestod av sex eller sju mindre verk, vilket lämnade mycket plats åt tomrummet. För mig kändes det som att min hjärna fungerade lite på samma sätt som galleriet; det blev liksom mycket tomrum över, som gjorde att jag verkligen kunde fundera över verken, ta dem till mig, och tänka vidare själv, med verken som utgångspunkt

Därefter besökte jag Dalís museum i Figueres, Spanien. Det var raka motsatsen till Ove Kvaviks luftiga utställning, och själva mängden verk som fanns att beskåda gjorde att jag redan från början gav upp all analytisk tankeverksamhet och bara tittade på tavlorna.

Jag har även varit på Röda Sten och sett Nathalie Djurberg och Hans Bergs utställning ”Fåfänga försök”. Vi var ett gäng vänner och klasskamrater som gick dit på midnattsvernissage med dans och sprit, så fokus låg kanske inte till fullo på utställningen. Trots (eller kanske på grund av) detta var det en av mina favoritutställningar under hösten. Vi fick ta på oss mjuka tofflor och sitta på stora frukter av mjukt material, samtidigt som våldsamma leranimationer spelades upp framför våra ögon. Animationerna väckte frågor om makt och medmänskliga förhållanden, som dock inte riktigt hann besvaras innan det var dags att återvända till dimman och den tunga basen.

Sist men inte minst besökte jag under kulturnatta en källare vid Konstepidemin, där ett stort pappersark färgat med något slags batikfärg låg utsträckt på golvet. Det var bara jag och mina vänner där, och källaren låg lite avsides, så det kändes inte riktigt som en utställning, utan snarare som en källare med ett stort papper i. Det blev skönt opretentiöst på något vis, och ljuset i källaren gjorde att det hela kändes en smula overkligt.

En slutsats som jag kan dra ur allt detta svammel är att jag gillar utställningar med få verk och mycket utrymme.

Dagen då jag skulle låna en bok om ett ämne som jag inte visste något om, hungrade jag som så många andra dagar efter teknisk kunskap.  Jag hittade boken ”Perspective made easy” av Ernest R. Norling, och lånade den eftersom jag inte visste ett dyft om perspektivlära. Jag har ju tecknat saker i perspektiv och sådär, men jag har aldrig känt till några ”regler” eller liknande. Nu vet jag dock en del om ögonhöjdens betydelse, vanishing points och massa annat kul. Om någon vill lära sig om sådant kan jag varmt rekommendera boken, då den verkligen lever upp till sin titel.

onsdag 31 oktober 2012

Veckoreflektion v.43

Veckan dominerades av diskussioner med Lars-Åke Kernell. Vi fick chansen att skriva ner frågor, som Kernell sedan svarade på. Nästan alla frågor handlade om konkreta klassrumssituationer, exempelvis: "hur fångar jag elevernas uppmärksamhet". Detta tror jag beror på att många av oss hungrade efter just konkreta tips från en erfaren lärare, eftersom vi hittills mest har läst om  teorier för lärande, relevanta begrepp, och skolans historia.

Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag ville dokumentera förra veckans assignment genom film, så därför fick jag begränsa mig till en något kortare förflyttning. Jag funderade en stund över vilka kortare förflyttningar jag brukar genomföra, och efter att ha kommit fram till att jag skulle ta en annorlunda väg till och från tvättstugan, föll det sig ganska naturligt att spåret jag skulle lämna efter mig blev en arg lapp.

Lindströms kapitel i "Nordic visual arts education in transition" gav ganska intressant läsning. Även om vi hade läst liknande texter innan, så förklarade texten några nya begrepp, och gav en del argumentationsunderlag åt den som vill argumentera för bildämnets nytta i skolan och samhället, något som vi blivande lärare antagligen kommer att få göra i framtiden.

Över lag känns det som att hela jag gick lite på tomgång under veckan. Allt flöt liksom bara på, utan att jag reflekterade särskilt mycket. Det är ju inte alltid så intressant. Särskilt inte att skriva om i efterhand.

måndag 29 oktober 2012

Perspektivlära för den självmordsbenägne

Idag lånade jag en bok om perspektivlära. Efter varje kapitel föreslår författaren några övningar som man kan göra, för att pröva sina nyss vunna kunskaper. Den här övningen är nog min favorit:

"Stand in the center of a straight level highway. Draw it as you see it - disappearing in the distance. Add a sidewalk parallel to it. Add two rows of telephone poles, a row on each side. Add a fence beside the walk" (Ernest R. Norling, 2007).

lördag 27 oktober 2012

Veckoreflektion v.42

Den här reflektionen blir något kortare än vanligt, eftersom min skolvecka var något kortare än vanligt. Den bestod av en tisdag.

Under tisdagen hade vi workshop med Katti. Vi byggde självporträtt med hjälp av saker som vi tyckte representerade sidor hos oss själva. Det var intressant att reflektera över jag ser på mig själv som person, och minst lika intressant att höra resten av klassens tolkningar av mitt självporträtt.

Sedan kopplade vi samman våra porträtt, genom att dra linjer från vårt eget porträtt, till de porträtt vi tyckte oss ha något gemensamt med. På så vis delades vi in i grupper av mer eller mindre likasinnade individer, varpå vi skulle skapa ett nytt porträtt, av gruppen. Denna övning fick mig att tänka på deindividualisering och "groupthink", hur man som individ i en grupp lätt tappar delar av sin egen personlighet, och tar till sig gruppens tankesätt, både på gott och ont. Det var också intressant att se hur grupporträttet blev något mer än, och inte bara än blandning av, våra självporträtt.

Efter tisdagen blev det onsdag, och då åkte jag till Spanien! Jag och Sara åkte dit för att hälsa på en av hennes vänner, men vi kunde inte hålla oss från att gå på konstutställning, så vi besökte Dalís museum i Figueres, eftersom vi bodde i närheten. Det var helt okej. Jag är inget super-fan av Dalí, och det var svårt att ta in alla de hundratals verk som hängde i muséet, så det kändes mest som att jag gick runt och tittade på dem, utan att tänka särskilt mycket. Det var dock inte bara Dalís egna tavlor som hängde där, utan även en hel del från andra konstnärer.

Nu blev den här reflektionen ungefär lika lång som den brukar bli ändå. Skumt.

xoxo

söndag 21 oktober 2012

Veckoreflektion v.41

Måndagen bestod av ett litteraturseminarium där vi i grupper fick diskutera olika kapitel från Vygotskijs bok om kreativitet i barndomen, för att sedan presentera dem och diskutera dem med hela klassen. Det var ett bra sätt att ta sig igenom hela boken under ett enda seminarium, och det kändes bra att få höra allas olika tolkningar av boken. Det enda som inte kändes bra var att jag blev supernervös när det var vår tur att presentera vårt kapitel. Antagligen var det för att det var ett tag sedan jag stod upp längst fram i klassrummet och presenterade någonting. Jag har, som så många andra, haft svårt för det tidigare, men det har gått över mer och mer i takt med att jag har hållit i fler presentationer. I våras kändes det ibland till och med roligt att stå där framme. Nu kom nervositeten hur som helt tillbaka, men den minskar säkert igen efter ytterligare några presentationer.

Jag kom sent till tisdagens workshop, som handlade om att teckna stilleben på olika sätt. Därför missade jag nästan alla instruktioner, och tecknade stilleben på samma sätt som jag alltid gjort, medan de andra testade nya tekniker och tankesätt. Jag tecknade åtminstone några stilleben, och pratade med några av de andra efteråt, så att jag fick ta del av vad de lärt sig under dagen.

Under fredagens sokratiska samtal diskuterade vi kring en bild av Cindy Sherman, som ledde till flera intressanta samtalsämnen. Det kändes som att vi vågade slänga ur oss lite halvt genomtänkta saker, vilket också var gruppmålet. Det gjorde att diskussionen ibland kändes fri och dynamisk, när vi bollade tankar fram och tillbaka, och byggde vidare på varandras teorier.

Assignment #6


tisdag 9 oktober 2012

Veckoreflektion v.40

Veckan har varit präglad av en hel del litteratur. Den första boken vi skulle läsa, "Bild och samhälle; visuell analys som vetenskaplig grund", hann jag inte läsa särskilt mycket ur innan det var dags att diskutera den. Detta ledde till att jag inte bidrog med särskilt mycket under diskussionen, och även om det var lärorikt att bara sitta och lyssna, kändes det inte särskilt bra. Nästa bok, läste jag därför något mer noggrant.

Under torsdagen byggde vi modeller av begrepp och teorier från boken "Skolan och den radikala estetiken". Det kändes som ett bra sätt att befästa dessa begrepp och teorier i minnet. Dels för att vi diskuterade varje modell, och dels för att jag nu har en visuell upplevelse (av modellerna alltså), knutna till begreppen och teorierna i boken.

Inför fredagens sokratiska samtal bestämde vi oss (än en gång) för att vårt gruppmål skulle vara att nå den där "filosofiska twisten", som vi talat så mycket om. Under vårt första samtal, i ganska stor grupp, lyckades vi inte särskilt bra med detta. När vi sedan delade på gruppen för ytterligare ett samtal, gick det desto bättre. Kanske var det helt enkelt för att alla gav sig fan på att bli filosofiska, eller så berodde det på gruppens storlek. Jag tror att det var en kombination av båda dessa faktorer.

Över och ut.

Assignment #5




Assignment #5: Ta ställning via ett bakverk

Ok, såhär typ: Jag ställer mig positiv till pragmatism. I vissa fall anser jag att man tycker så mycket hit och dit, att man glömmer bort att undersöka vad som faktiskt fungerar. Av vad jag har fått lära mig under utbildningen att döma, verkar svensk vs. japansk matematikundervisning vara ett exempel på detta. Japan verkar ha en mycket mer välfungerande matematikundervisning, som också verkar leda till djupare förståelse för matematiken hos eleverna. Om den nu är så bra, och så många klagar så mycket över vår egen matematikundervisning, varför gör vi då inte helt enkelt på samma sätt som dem?

Vad jag försöker säga med bilden är att svensk matematikundervisning är som att steka en fryst bulle.

söndag 30 september 2012

Veckoreflektion v.39

Under den gångna veckan har jag inte bara gjort min assignment i tid, utan även gjort förra veckans. Det känns därför vettigt att nämna något om dem här.

Tanken med assignment #3 var egentligen att lägga upp flera tecknade filmer som använde sig av samma ljudeffekter, men vars visuella innehåll var olika. Detta för att visa på att saker är relativa, och att våra tolkningar av dem påverkas mycket av deras sammanhang. Sen märkte jag att det skulle ta alldeles för lång tid, så det blev istället bara en tecknad film, och meningen med det hela gick förlorad. Jag fick dock prova på att ljudsätta en film, vilket jag hade användning för när jag genomförde...

... Assignment #4. Inte heller här blev det som jag först hade tänkt, vilket i och för sig inte gör så mycket. Jag tänkte först spela in en dialog mellan mig och en katt. Det bor en katt hos min granne, som ofta pratar med mig. Det låter ungefär som att den bygger vettiga meningar, men endast med hjälp av orden "purr" och "meow". Nu dök självfallet inte katten upp på flera dagar, så jag fick spela in nån slags dialog mellan två andra katter istället. Jag fick inte ihop särskilt mycket material, så jag fick klippa ganska friskt för att få ihop något.

Jag tycker ändå att det kan kännas ganska skönt när det inte blir som jag hade tänkt mig. Den ursprungliga idén får mig i alla fall att sätta igång, och som en klok vän till mig en gång sa, "det är lättare att fortsätta om man har börjat".

Utöver att göra assignments har jag varit på Mors Mössa och sett en utställning av Ove Kvavik. Den underbara tanten som jobbar där talade mycket om tomrum, och att det är i tomrummet som idéer kan komma till liv. Själva utställningen bestod av bara några få verk, vilket lämnade mycket tomrum. Detta gjorde att jag som åskådare fick stort utrymme att tänka själv. Jag kände mig inspirerad när jag gick därifrån. Tomrum är något jag kommer att tänka på i mitt framtida yrke som lärare. Vikten av att ge eleverna utrymme att tänka själva, istället för att proppa dem fulla med ett konstant flöde av information.

torsdag 27 september 2012

Assignment #3



"FÅNGA ETT LJUD, OCH SLÄPP UT DET NÅGONANNANSTANS."

Jag valde att spela in ljudeffekter till en film. Så jag behövde teckna en kort film också. Jag spelade in ljuden i mitt kök, och släppte ut dem här, i form av filmen. För att skapa och ljudsätta filmen använde jag mig av super-high-tech-programmen: Windows Movie Maker, MS Paint, och Ljudinspelaren. 

måndag 24 september 2012

Veckoreflektion v.38

Tisdagens klassresa till Louisiana var riktigt trevlig. På vägen dit satt vi längst bak i bussen, vilket ledde till att vi alla kände oss som tvärcoola fjortonåringar, och agerade därefter. Resan gick väldigt snabbt iaf. Själva utställningen (den om självporträtt) tyckte jag var intressant. Jag brukar gilla utställningar som inte fokuserar på en konstnär, utan på ett fenomen inom konsten, som exempelvis självporträtt eller vad som helst. I och med detta får man se många olika infallsvinklar till samma ämne, och jag gillar att jämföra dessa.

På museets övervåning hade en konstnär (som jag inte minns namnet på, men det är inte så noga) porträtterat sig själv genom explicita nakenbilder. Det stod även i inforutan att konstnären var känd för sina performances, där blod, urin och självskadebeteende var viktiga komponenter. Det stod dock inget mer om dem. Jag kanske missade någon vinkel i verken, för jag funderade inte särskilt länge över dem, men de fick mig att tänka på att jag kan bli så TRÖTT på konst, som bara försöker provocera för provocerandets skull. Jag är helt med på att provokation kan vara ett bra verktyg för att fånga folks uppmärksamhet, men då gäller det att man har något att uppmärksamma dem på.

Jag verkar ha för vana att inte göra mina assignments under veckan, så jag har inte så mycket att säga om veckans assignment, förutom att jag har lärt mig att jag antagligen borde göra mina assignments under veckan.

För övrigt har vi haft sokratiskt samtal med Katti för första gången. Jag fick vara observatör för första gången, vilket gjorde att jag kunde studera samtalet uifrån och lägga märke till saker som hade varit svårt att lägga märke till om jag var mitt uppe i samtalet. Jag gillar verkligen sokratiska samtal.


xoxo.

fredag 21 september 2012

Assignment #2

"TA EN BILD SOM UPPENBARLIGEN BRYTER EMOT UPPHOVSRÄTTSLAGEN, OCH HITTA ETT SÄTT ATT ÄNDÅ PUBLICERA DEN."




fredag 14 september 2012

Veckoreflektion v.37

Veckan som har gått har varit givande, på flera sätt. För det första fick veckans assignment (som gick ut på att publicera en upphovsrättsskyddad bild) mig att läsa på en hel del om upphovsrättslagen, som jag inte direkt hade någon grundlig koll på innan. Det känns skönt att ha lite bättre grepp om den nu, med tanke på att jag antagligen kommer jobba med en hel del potentiellt upphovsrättsskyddat material i mitt framtida yrke som bildlärare.

Efter en del läsning hade jag dock inte hittat några lagliga sätt att medvetet publicera en upphovsrättsskyddad bild, förutom genom att först be om upphovsmänniskans tillstånd. Jag tolkade nog uppgiften lite väl snävt från början, men efter att ha funderat lite mer på den, och kanske framför allt efter att ha sett andra elever lösa uppgiften genom att fråga upphovsrättsägare om lov, lutar det åt att även jag kommer göra på detta sätt.

Utöver att ha funderat över lagstiftningar har jag också varit och sett två konstutställningar under veckan. Klara Kristalovas utställning var helt klart sevärd. Den väckte många tankar, och jag kände hur jag drogs med av karaktärerna i hennes verk. Jag såg även Chitra Ganeshs utställning på Konsthallen, men den väckte dessvärre inte direkt några starka känslor eller intressanta tankar hos mig.

Jag har även spenderat två eftermiddagar i datorsalen. Jag misstänker att det kommer bli många fler, då jag tänkte lära mig lite om digitalt skapande. Jag känner att jag har kommit igång lite, så nu är det egentligen bara att nöta och nöta och nöta.




... och nöta.



Jag nördar vidare i datorsalen. Dagen till ära: Sokrates.

torsdag 13 september 2012

De andra uppgifterna sket jag i, och målade en val istället. Jag använde en referensbild. Bwooo! (som valar låter)





Jag gjorde en av uppgifterna från videoserien som jag länkade innan. Den gick ut på att blanda färg i photoshop. Blanda, blanda.
För några år sedan tänkte jag att jag skulle bli en hejare på att måla digitalt, och köpte mig en ritplatta. Ungefär samtidigt bestämde jag mig antagligen för att bli en hejare på något annat, för ritplattan har inte direkt används flitigt. Nu har jag dock gett mig fan på att börja använda den, så jag letade upp några tutorials på Youtube och satte mig i datorsalen på HDK. Vi får se hur det går.

Här är länken till tutorial #1 i en serie av fem filmer, om det är någon som vill göra mig sällskap:)
http://www.youtube.com/watch?v=mFRHTs8-KVw

lördag 8 september 2012

Assignment #1

Assignment: Teckna av en scen ur en film som får mig att gråta.



När Christopher Walken sätter pistolen mot huvudet i The Deer Hunter

Meta

Idag har jag börjat skriva i min blogg. Det känns bra.