fredag 6 december 2013

Inför handledning 9/12

Att jag började göra varningsskyltar från början hade sitt ursprung i alla de intryck jag fått under LGBD40. Jag tänkte på alla de varningssignaler man som internetanvändare lär sig att se. Hur vi exempelvis inte klickar på en suspekt länk, eller på en banderoll som påstår att vi vunnit en i-mac.

Jag såg på varningsskyltar dels som ett instrument för maktutövande, då de styr människors beteende, men inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Trafikskyltar, exempelvis, sitter nog oftast där de sitter för allmänhetens bästa.

Till en början ville jag helt enkelt se om jag kunde styra andras beteendemönster genom att placera ut varningsskyltar. Det kanske fungerade till viss del, men det var inte direkt något som jag kände mig intresserad av att syssla med i längden. På grund av handledningssamtalen, där jag blev tillsagd att "bara göra" och "göra mer", tryckte jag upp en helt drös med varningsskyltar som varnade för trappsteg och satte upp dem i samma trappa. Det jag då upptäckte var att de tappade sin effekt som varningsskyltar, då varningen upprepades för många gånger. Denna tanke släppte jag sedan under en tid.

Jag ville nu "vända" på mitt ämne, och gjorde det i all enkelhet; jag tittade på varningsskyltarnas baksida. De verkar nämligen vara ett utrymme där många uttrycker sina åsikter genom grafitti och klistermärken. Jag tänkte först att det kunde finnas en intressant dualitet i skyltarnas båda sidor, och i kontrasten mellan framsidan och baksidan, men det ledde inte någon vart.

Istället har jag nu plockat upp tanken kring att en varning förlorar sin effekt om den upprepas för många gånger. Jag tänker att detta är ett fenomen som inte nödvändigtvis har med varningsskyltar att göra, utan som går att applicera på de flesta budskap, i form av övertydlighet och otydlighet.

Jag tänker ta det vidare i andra uttrycksformer än just varningsskyltar. Lämnar "otydlig" konst verkligen mer utrymme åt betraktarens funderingar, och är det till och med så att en lärare som inte säger för mycket, gynnar elevernas förmåga att tänka och resonera själva?





VS.


Vad tappar bilden? Vad vinner den?




Ok, ingen flip!

Tänkte att jag skulle gå vidare med varningsskyltarnas baksida, som verkar vara ett utrymme där många väljer att uttrycka sig genom grafitti och klistermärken, men det ledde ingen vart. Jag kommer istället att gå vidare med temat från varningsskyltarna i trappan: Hur ett uttryck kan förlora sin kraft, om man är för tydlig med det.

torsdag 28 november 2013

Less is more







DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE DUDGE D

söndag 17 november 2013

Inför handledning v.47

Inför morgondagens handledning har jag försökt hitta konkreta lösningar för hur jag skall kunna undersöka lärandesituationer på internet. De flesta forum jag undersökte under förra kursen var ganska ostrukturerade, vilket gjorde det svårare att se samband och mönster mellan olika lärandesituationer. Under veckan som gått har jag dock hittat ett forum som anordnar aktiviteter varje vecka, där deltagare intresserade av exempelvis Spel- och industridesign laddar upp bilder.

Aktiviteterna startas genom att en administrator publicerar en "brief", som beskriver vad målet med veckans aktivitet är. Kanske handlar det om att designa ett uppröjningsfordon för en zombieapokalyps. Sedan får alla som vill delta publicera sina skisser och färdiga designförslag. Forumet tillhandahåller också en hel del länkar med nyttig kunskap för de som vill läsa på om olika designrelaterade ämnen.

Jag tänker att en möjlig ingångsvinkel för mig kan vara att delta i en av aktiviteterna, och se vart det leder.

måndag 11 november 2013

Workshop 11/11


                                             Identitet         Makten                 Jag





Orden jag valde, och de abstrakta formerna som jag valde att översätta dem till, fungerar för mig som en slags extrem förenkling av mitt PM. Jag försökte förmedla hur makten, i det här fallet olika maktstrukturer på internet, kan utgöra en skiljelinje mellan en persons självuppfattning, och den bild av personen som presenteras på internet. En skiljelinje mellan jaget och identiteten.

fredag 18 oktober 2013

v.41

Veckan inleddes med att vi fick två fotoassignments, som gick ut på att fotografera vår vardag på olika sätt. Nike introducerade begreppet ”stafettassignments”, vilket innebär att man gör en assignment, och när den är klar får man en ny. Särskilt om man är en grupp, och om alla individer måste göra färdigt varje assignment innan nästa släpps, tror jag att detta kan vara en bra övning för att få gruppen att släppa lite på sin prestige och bara skapa något. Kanske kan det vara en bra första uppgift för en grupp som kommer arbeta med kreativa processer.

Veckans andra uppgift, som kom att ta upp större delen av både skoltid och fritid under veckoslutet, var att göra en kortfilm utifrån temat styrka. Filmen skulle vara 1.30min lång och klara Bechdel-testet.

Vi arbetade i grupper om tre, och vår grupp satte igång direkt efter introduktionen. Vi började med att brainstorma kring en whiteboard och kom fram till att vi ville göra en svartvit film med lite av en melankolisk känsla. Vi skrev upp några ledord som vi skulle tänka vidare på, och gick hem för dagen. Vi tittade på några kortfilmer för att få inspiration, och träffades igen nästa dag. När vi träffades hade alla olika idéer om scener som vi ville ha med i filmen. Först tänkte jag att det skulle bli svårt att välja vems idé vi skulle köra på, men på något sätt lyckades vi sammanfoga allas idéer till en helhet som vi alla var nöjda med. Jag tror att det vi kom fram till blev bättre än någon av våra idéer, var för sig.

Grupparbetet flöt sedan på väldigt bra, även under själva filmandet. Jag tror det beror på att vi kände oss trygga i gruppen, och jag tror inte heller att någon av oss hade känslan av att vi behövde bevisa något för varandra. Därför tänkte vi snarare som en enhet, och bollade ofärdiga idéer fram och tillbaka mellan varandra utan att skämmas.


Nästa vecka kommer vi ägna åt att redigera filmen innan vi visar upp den för klassen.  Jag kommer också börja formulera mitt PM.

tisdag 8 oktober 2013

v.40

Spelveckan

Under veckan var tanken att hela klassen skulle samlas i onlinespelet Second Life, för att utforska en virtuell värld. Tanken var nog först och främst att vi skulle sätta oss in i de världar som skolungdomarna delvis lever i.

På grund av tekniska problem kunde jag dock inte logga in i Second Life samtidigt som resten av klassen, och efter att ha meckat med min router i två timmer gav jag upp. Istället loggade jag in senare under veckan, för att utforska lite på egen hand. Jag hittade dessvärre inte så många att spela med, och de som jag väl hittade verkade inte ha något särskilt för sig. Inte heller var de skolungdomar, utan verkade snarare vara i 30-års åldern. Så jag stod vid ett bord en stund och samtalade med några av dem, innan jag begav mig till ett ställe som enligt spelet skulle vara en "rollspelszon". Jag hittade på en grundläggande bakgrundshistoria kring vem jag var, och hälsade på första bästa medspelare, varpå jag möttes av ett "lol". Inte heller i denna zon hittade jag någon som hade något vettigt för sig, och här slutade min vistelse i Second Life.

En lärdom som jag drog av min vistelse i Second Life, är att det kan vara väldigt svårt att lägga lärandesituationer i virtuella världar, då chansen att någon av deltagarna stöter på tekniska problem är ganska stor.

När det gäller att utforska virtuella världar i övrigt, så har jag dock en hel del erfarenhet. Jag har spelat diverse onlinespel under ca 5 år av mitt liv, och lagt tusentals timmar på att utforska dem. Jag är därför ganska införstådd i vilka möjligheter och begränsningar mediet har, vilket jag tror kan gynna mig som lärare i vissa situationer.


Moviestarplanet

Under veckan har jag också, tillsammans med en klasskamrat, spelat spelet Moviestarplanet. Vi spelade för att undersöka vilka influenser som påverkar de yngre eleverna, och vad det möjligtvis kan leda till.

Det första som slog mig var de ideal som spelet förmedlade. Spelet går ut på att bli rik och känd. Rik och känd blir man lättast genom att köpa spelvaluta för riktiga pengar, som man sedan spenderar på föremål i spelet. Här syns ett tydlig samband. Spelet fungerar på samma sätt som många företag i verkligheten, som vill sälja in vissa ideal för att man ska köpa deras produkter. Enda skillnaden är egentligen att Moviestarplanet agerar i en virtuell värld.


Vilken påverkan kan då detta ha på de barn som spelar spelet?

Många spel belönar egenskaper som tålamod och snabbtänkthet. Man kanske inte klarar en bana på 300 försök. Men om man fortsätter att försöka, så går det kanske till slut. När man väl lyckas är detta mycket tillfredställande. Spelaren lär sig också att tålamod och övning räcker långt för att klara ett problem. Detta är något som förhoppningsvis går att överföra på livet i allmänhet, och kan ses som en nyttig lärdom.

Moviestarplanet belönar den som betalar. Genom att helt enkelt köpa så mycket som möjligt, utvecklas ens spelkaraktär. Lärdomen som finns att hämta här är att materiell rikedom ger framgång. Kanske inte en riktigt lika nyttig lärdom.

Spelet har dock sina fördelar. Det ger utrymme för unga människor att kommunicera med varandra, dels genom ett forum, och dels genom så kallade "artbooks". En artbook är ett slags kollage, som spelaren får klippa ihop från förbestämda bilder, samt skriva en text till. Temat på bilderna är ganska begränsat (bling, pussmunnar, några musikinstrument etc.), men spelaren ges åtminstone en möjlighet att jobba med bild och layout, för att förmedla ett budskap.

Det var intressant att se vilka budskap som spelarna ville förmedla. Många artbooks handlade om att spelet kostade för mycket pengar, och att man skulle få mer spelvaluta för de pengar man spenderade på spelet. Andra artbooks handlade om raka motsatsen. De försvarade istället spelskaparna, och menade att om spelarna inte fortsatte att betala dyra pengar, kanske spelskaparna inte skulle ha råd att fortsätta med spelet, vilket skulle leda till att alla spelarnas virtuella ägodelar skulle försvinna.

Herrejävlar.

-Daniel




Assignments v.41














v.39

Jag lärde mig en hel del under veckan, men det mesta var relativt konkreta kunskaper, så som hur slutartid och skärpdjup påverkar en bild. Reflektioner kring bilderna jag tog under veckan finns redan under respektive bild, så denna veckas "reflektion" blir nog inte särskilt reflekterande.

Förutom de rent kameratekniska kunskaperna, lärde jag mig också en del om studiofotografi. Vi hade inte så lång tid på oss i studion, då vi var ganska många som skulle samsas om studion under två timmar, men vi hjälpte varandra och diskuterade hela tiden, så vi hann ändå experimentera och lära oss en hel del. Framförallt lärde vi oss att det underlättar mycket att vara flera i studion, så att man kan få hjälp med att flytta lampor och liknande.

Under torsdagens presentation träffade vi många bildlärarstudenter som vi inte sett tidigare. Att få se deras foton och höra deras presentationer var, förutom att det var givande rent kunskapsmässigt, ett bra sätt att få lära känna dem lite.

måndag 30 september 2013

Här är ett porträtt som jag nyss gjorde klart i photoshop. Jag har aldrig haft någon vettig signatur, men idag hittade jag på en som jag blev rätt nöjd med, så jag ska försöka hålla mig till den.


torsdag 26 september 2013

OBJEKT

De flesta av mina objekt med sentimentalt värde ligger i mitt barndomshem. Bollen här på bilden ligger inte till grund för någon gripande historia, men är ändå ett objekt som jag värdesätter. Jag brukar leka med den när jag funderar över saker eller försöker komma på en idé till något projekt.

Jag började med att ta några studiobilder av bollen. Jag blev hyfsad nöjd med några av dem, men även om ljussättningen fungerade, så kändes det inte som att bollen hörde hemma i en studio. Jag brukar ju inte sitta och fundera i en studio liksom. Jag lade den därför på armstödet till min fåtölj, och tyckte genast att den kändes mer som sig själv.

Ljuset kommer från två fönster, varav det ena är täckt med en gardin. Jag täckte över det ena fönstret för att få mer av en spotlightkänsla på bollen. Bilen är tagen med en kompaktkamera och "supermacro" funktion.


SYSSLA


Jag ville välja en syssla där ljuset i bilden skulle vara en viktig beskrivande faktor. Det blå ljuset från en TV-skärm hjälper här till att förmedla vad personerna på bilden sysslar med.

Bilden är tagen i ett mörklagt rum, med TV-skärmen som enda ljuskälla. Jag använde mig av en systemkamera och ställde in den på så stor bländaröppning som möjligt. Slutartiden var inställd på 1/10 sekund och jag använde ett stativ. Eftersom ljuset från skärmen ändras konstant, var det svårt att på förhand veta hur varje bild skulle bli. Jag tog därför många bilder, och valde ut den som jag tyckte hade bäst ljus för ändamålet.

tisdag 24 september 2013

v. 38

DET KREATIVA ÖGAT





Perception har varit veckans röda tråd. Vi har haft två workshops/seminarier kring Lindgren och Nordströms bok Det kreativa ögat - om perception, semiotik och bildspråk. Vi har även lyssnat till en föreläsning av Dr. Timothy Edensor, även den kring temat perception.

Ofta när jag läser en bok som Det kreativa ögat, som behandlar teorier inom ett visst ämnesområde (här visuell perception), kan det efter en stunds läsning kännas som att just detta ämnesområde är det enda som finns. Detta kan också leda till att jag har svårt att greppa vad det är jag just har läst om. Lite som att det hade varit svårt att se vad som var gult, om hela världen var gul. För att råda bot på detta problem måste jag sätta mina nyfunna kunskaper i en kontext. Här kom Dr. Edensors föreläsning väl till pass. Även om den behandlade ämnet visuell perception, så handlade föreläsningen till stor del om vad som händer med våra andra sinnen, då vår visuella perception av någon anledning begränsas. Vad händer exempelvis med vårt smaksinne och vår hörsel, när vi äter mat på en helt mörklagd restaurang? Frågor som denna hjälpte mig ur min lilla läsbubbla, för att förstå att det faktiskt finns anan slags perception än just den visuella, och på samma gång fick jag en kontext att placera in den visuella perceptionen i. Precis som Dr. Edensor (och många före honom) menade att ljus inte kan uppfattas utan mörker, kunde jag inte riktigt greppa ämnet visuell perception utan att få lära mig lite om bristen på just visuell perception.


Att just greppa ämnet och försöka förstå teorierna, har varit mitt huvudsakliga mål under veckan. Jag har inte direkt reflekterat över, eller kritiskt granskat, det jag har läst. Jag känner mig inte heller tillräckligt hemma i ämnet visuell perception för att göra det nu. Därför kanske det inte blev lika mycket reflekterande den här gången som annars. Därmed inte sagt att jag inte har lärt mig något, för det har jag verkligen.

måndag 16 september 2013

v. 37

SWOT-ANALYS

                            YOKO ONO

(HÄST)SEMIOTIK

Veckan inleddes med ett besök på Louisiana, för att se Yoko Ono-utställningen "Half-a-Wind Show". Den kändes väldigt relevant med tanke på vilka kurser vi läser på HDK, och Yoko Onos tankar kring assignments, kreativa processer och skapande i stort har många likheter med de idéströmningar jag tycker mig uppleva på HDK.

Veckans workshop bestod av en SWOT-ANALYS (strengths, weaknesses, opportunities, threats) av bild och visuell kulturs roll i samhället och skolan. Själva analysformen var ny för mig, men den fungerade väldigt bra för att förtydliga och komma fram till saker som kanske hade varit svårare att komma fram till på annat sätt. Samarbetet fungerade bra genom hela analysen och det var inspirerande att få vara en del av grupprocessen. Något som genomsyrade hela analysen var att lärarna måste ta större plats i debatten om skolan. De sitter på erfarenheter som andra beslutsfattare inte kommer i närheten av, och har säkerligen åsikter om hur skolan bör styras, så det är märkligt hur lite de syns och hörs i det offentliga rummet.

Litteraturen jag läst under veckan har nästan uteslutande bestått av texter kring ämnet semiotik. Jag tror det är nyttigt att ifrågasätta sin egen verklighetsuppfattning med jämna mellanrum, något som Lindgren och Nordström har fått mig att göra. Eller kanske snarare Ponty. Jag tar och rabblar lite smått okontrollerat: Kan man verkligen säga att en realistisk teckning av en häst inte liknar en häst, bara för att den "består av" grafit och papper? Hästar består ju inte av grafit och papper, men jag vill ändå påstå att teckningen liknar en häst? Eller kanske snarare, att teckningen liknar den bild av en häst som vi skapar oss när vi ser en häst i verkligheten. För det är ju det vi gör: ser den (och hör/lukar etc.). Både synintrycket av teckningen och intrycket av den verkliga hästen skapas av våra sinnen, så kan man då verkligen påstå att de inte liknar varandra på grund av att de inte "består av" samma substans? Kanske är den "verkliga" hästen också bara ett tecken för den egentliga hästen. Den rena idén av häst. Det hade nog Platon menat. Förra året menade många att hästar egentligen är en frukt, som inte existerar över huvud taget. Den ståndpunkten vet jag inte om Platon hade ställt sig bakom.

fredag 6 september 2013

v. 36

Denna veckan har kretsat mycket kring upphovsrätt och användandet av sociala nätverk. Bland annat har vi laddat upp bilder på fotosidan Flickr. Sidan Använder sig av ett upphovsrättsskydd som kallas Creative Commons som låter upphovsmannen välja bland flera alternativ för hur dennes verk ska få användas. Jag tycker att det verkar vara ett vettigt skydd, och helt klart något som man borde informera elever om.

Sidan är över lag användarvänlig och enkel, men jag ser både för och nackdelar med att använda sig av sidan i undervisningssyfte. En fördel är att många elever kanske redan använder sig av sidan, och att bilderna som läggs ut där är synliga för allmänheten. Detta ger möjligheten att direkt applicera det de lär sig om upphovsrätt, och de kan exempelvis själva välja hur deras bilder skall få användas av andra. En nackdel är att sidan inte passar lika bra för att ladda upp alla sorters arbeten, och att man därför skulle behöva flera olika sidor att sprida ut sina uppgifter över. Detta tror jag lätt kan bli rörigt, och jag tror det finns mycket att vinna, både för lärare och elever, i att ha alla sina arbeten samlade på en och samma plats. Detta för att lättare kunna få en överblick, se mönster och även synliggöra elevens processer.


Under veckan fick vi även möjlighet att ta del av Annika Hellmans disputation, som väckte många tankar hos mig. Jag fastnade främst för tre saker

1. Vilka begränsningar skapas när eleverna skall uttrycka sig genom exempelvis videodagböcker eller bloggar?

- Jag känner själv att jag har svårt att verkligen reflektera över saker såhär i en blogg, helt för mig själv. Jag sitter nu hemma i min lägenhet och förväntas redogöra och reflektera över senaste veckans händelser. Visst går det, men jag tror att jag hade kommit fram till bra mycket mer intressanta saker om hela vår klass, inklusive lärare, hade suttit samlade runt ett bord och diskuterat med varandra.

2. Subjektspositionering

- Hur placerar sig eleverna i det sociala sammanhang som en skolmiljö innebär, och vad får det för konsekvenser? Hur ser de sig själva i förhållande till sina klasskamrater och lärare? Kanske kan den kommande spelveckan med Peter bidra till att lösa upp vissa subjektspositioneringar i våran klass, då vi möts på "neutral mark", i en virtuell värld.

3. Komplexitet kontra generalisering.

- Är det alltid eftersträvansvärt att försöka hitta enkla modeller som förklarar komplexa företeelser i sociala sammanhang? Mycket av den kurslitteratur vi tar del av syftar till att förklara och förenkla dessa företeelser, men kan det ibland vara så att man snarare borde framhäva komplexiteten i dem? Kanske ligger inte alltid lösningen i en modell eller en matris?


-Daniel
^ HÖSTTERMINEN 2013 ^

fredag 22 mars 2013

Veckoreflektion v.12 (Sammanfattande reflektion för LGBD 30)

Kursen har kretsat mycket kring att vi själva fått prova på att utforma assignments, samt kring reflektioner ur ett didaktiskt perspektiv. Större delen av kursen har vi arbetat i par, som har fungerat ungefär som miniatyrvarianter av lärarlag. Vi har under kursens gång haft en del gästföreläsare, som hållit i workshops kring konstteori och bildanalys.

Jag känner att denna kurs har varit en bra förberedelse för vår kommande VFU, då vi har fått prova på att utforma uppgifter och reflektera kring dem i en trygg miljö. Detta har gjort att vi har fått lite bättre koll på vilka slags uppgifter som fungerar bra, och lärt oss av våra misstag när uppgifter har fungerat dåligt.

Kursen avslutades med en inlämningsuppgift som gick ut på att vi dels skulle skriva en övergripande planering av en gymnasiekurs, och dels en mer detaljerad planering av en bildlektion. Denna uppgift följde samma mönster som tidigare delar i kursen, på så vis att vi fick prova på att ta beslut som en yrkesverksam lärare tar, utan att behöva vara rädda för konsekvenserna. Ungefär som när en blivande pilot lär sig flyga i en flygsimulator.

När alla hade skrivit klart sina inlämningsuppgifter lades de upp i en gemensam mapp, så att alla fick tillgång till dem. Det var intressant att se vad de andra hade valt att fokusera på, och då uppgiften handlade om att planera bildlektioner, fick jag även många tips på bra uppgifter och tankesätt som jag kan ha nytta av som blivande lärare.

Nu blir det VFU, pedagogen och sommarlov, så vi ses kanske inte på ett tag. Ha det gött!


tisdag 12 mars 2013

Veckoreflektion v.10

Veckan inleddes med en föreläsning om Vygotskijs bok Fantasi och kreativitet i barndomen. Även om det var ganska länge sedan vi läste den boken, kändes det bra att få en sammanfattning av de tankar som presenteras i boken. Repetition sägs ju dessutom vara kunskapens moder, så utan denna föreläsning hade jag kanske lättare glömt bort bokens innehåll, då jag inte äger den själv.

Just föreläsningsformen kändes dessutom som en frisk fläkt i sig. Det var längesedan jag var på en föreläsning, och trots att jag trivs väldigt bra med seminarier och samtal, kan det vara skönt att bryta av med lite katederundervisning med jämna mellanrum.

Assignments kom och gick som vanligt, och mina tankar kring dessa kan läsas i föregående inlägg.

Under fredagen hölls två sokratiska samtal. Det kändes som att båda samtalen nådde filosofiska höjder, och jag tyckte personligen att diskussionerna blev väldigt intressanta. Vi nådde inte direkt några svar på de frågor vi ställde oss, men vi formulerade många nya frågor. Ett av samtalen handlade om ett verk av Banksy, och diskussionen kring detta ledde in på huruvida graffiti bör legaliseras eller ej. Vi lyckades även knyta an detta till vårt framtida yrke, och diskuterade problem man kan stöta på som lärare, om man väljer att diskutera allt för kontroversiella ämnen med sina elever. Däribland kritik från föräldrar och skolledning. Det var intressant att höra allas tankar kring hur man som lärare kan handskas med detta.

Det andra samtalet, om än inte lika knutet till vår framtida yrkesroll, var minst lika intressant. Här diskuterades reinkarnation och hur vi ser på olika varelsers livsvärde, utfirån en kort film vi hade sett tidigare. Det känns som att vi börjar vänja oss lite vid den sokratiska samtalsformen, och som att vi snabbare än innan kan nå de intressanta frågorna hos ett ämne.

måndag 11 mars 2013

Didaktisk reflektion kring assignment #5

Assignment som vi gav:

"Gå på en konstutställning/galleri. Välj ett verk, och gör en parafras av det."

Vi hade inte direkt några dolda tankar eller invecklade anledningar med detta assignment. Vi tänkte helt enkelt att det var ett sätt att få folk att gå på konstutställning. Genom att låta mottagarna göra en parafras av ett verk, tänkte vi att de skulle behöva studera verket närmre, och verkligen tänka kring dess innebörd, på ett sätt som man kanske inte alltid gör när man bara går på en utställning och tar in en hel massa verk på kort tid. Detta känns det som att vi lyckades med, då man i båda parafraserna ser att skaparna har tolkat känslor eller innebörder hos originalverken, för att uttrycka dem eller vrida på dem i sina egna verk.

Båda mottagarna gjorde parafrasen i tvådimensionell bild. Dock var inte båda originalverken tvådimensionella bilder, vilket jag tänker tyder på att mottagarna inte kände sig tvingade att hålla sig till samma material och teknik som ursprungsverken. Det känns bra.

Assignment som vi fick:

"Skapa ett fysiskt blomsterarrangemang utan att använda "riktiga" blommor.
Tänk på vad du har för material runt dig.
Dokumentera hela processen med foto.
När ditt arrangemang är färdigt: placera ditt arrangemang på en väl vald plats.
Lägg upp ett bildkollage utav processfotona, samt en bild på arrangemanget vid den valda platsen."

Jag känner att jag kanske började från fel håll med detta assignment. Jag började med att försöka tänka ut en plats, där något som jag hade runt mig skulle passa. Jag ville använda material som jag hade i min lägenhet, och då jag inte har särskilt mycket att jobba med i min lägenhet (då jag inte gillar att ha massa grejer hemma), fick det bli papper som skulle återvinnas. Platsen för arrangemanget fick bli återvinningscentralen. 

Då jag började från detta håll, blev det så att jag helt enkelt tog vad jag hade och gjorde vad jag skulle, utan att egentligen reflektera särskilt noga över det. Därför känner jag nu i efterhand att jag borde börjat med en tanke eller ett koncept, och sedan försökt lösa materialfrågan senare. Jag har i alla fall dragit lärdom av det.

torsdag 7 mars 2013

Assignment #5



Veckoreflektion v.9

Denna veckoreflektion blir ganska kortfattad, då vecka nio innehöll mer skidåkning än skolarbete för min del. Torsdag förmiddag var faktiskt den enda tid jag ägnade åt skolarbete. Under torsdagen höll Camilla  en genomgång av den didaktikuppgift som kommer att avsluta denna kurs. Vi ägnade mest tiden åt att bena ut några små oklarheter i uppgiften, och jag känner att jag fick lite bättre koll på vad som förväntas av mig. När vi kände att vi hade förstått uppgiften satt vi mest och pratade om annat. VFU exempelvis, som står runt hörnet. Jag tror att vi alla känner oss lite nervösa inför att hålla i våra första lektioner, men det kommer säkert att bli väldigt roligt och lärorikt.

Över och ut.

onsdag 6 mars 2013

måndag 4 mars 2013

Didaktisk reflektion, Assignment #4

Den assignment vi utförde:


Gör en framsida med måtten 110x178 mm (standardmått för en pocketbok) till boktiteln ”Bortom Ingolias gränser”. Framsidan ska vara tecknad eller målad och får (om så önskas) bearbetas i valfritt bildbehandlingsprogram.


Till er hjälp får ni texten på bokens baksida:

”Swiorack styr folket med järnhand och hans ögon är ständigt vakande. Om ingen lyckas finna kärnan till godhet, går riket som en gång var grönskade och fridfullt långsamt sitt öde till mötes. Förfallet har redan börjat och tiden börjar bli knapp. Många liv har skördats i ett förgäves sökande efter kärnan till godhet. Bekymret är att ingen egentligen vet hur den ser ut eller var den finns. Detta är berättelsen om den unge Elores sökande efter kärnan till godhet – en resa som ska komma att bli långt ifrån vad hon väntat sig.”


Jag valde att göra en akrylmålning föreställande en krokig väg, där en person står vid vägens början, på väg att börja gå längs vägen. I bilden finns även en hök, vars öga jag valde att markera. Jag hoppas att betraktarens blick skall dras dels till personen på vägen, och dels till hökens öga. Hökens blick symboliserar Swioracks ständigt vakande ögon, och personen och vägen symboliserar sökandet efter något, i det här fallet godheten.

Jag gillade verkligen uppgiften. Dels för att jag hade väldigt roligt när jag genomförde den, och dels för att den kändes som en relevant uppgift för att öva sin kommunikativa förmåga. För en gymnasieelev som exempelvis vill bli illustratör, ger en uppgift av detta slag en möjlighet att öva kunskaper som kommer att krävas av branschen, som att kunna skapa en bild som representerar och förmedlar något ur exempelvis en text.

Just att skapa något baserat på en text tyckte jag var väldigt roligt, vilket ledde till att jag blev motiverad.  Jag satt ett tag och klurade på hur jag skulle få bilden att vara relevant för texten, och uttrycka en liknande stämning som den jag fick av att läsa texten, samtidigt som den skulle fungera rent kompositionärt och färgmässigt.

Jag tyckte även det var intressant att min och Elias slutprodukt blev så väldigt lika. Båda innehåller en gul, slingrande väg mot en grön bakgrund, där en individ står mitt på vägen. Båda bilderna innehåller även någon form av vakande ögon. Något i texten kanske fick oss att fantisera i precis samma banor.


Den assignment vi formulerade:

1. Gå ut i ditt närområde och fotografera intressanta detaljer
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion om bilden


Utfallet av uppgiften blev ungefär så som jag hade förväntat mig. Båda slutprodukterna var kollage där detaljerna från fotografierna hade använts.

Jag tänker att en uppgift av detta slag fungerar bäst som en avspark i ett gestaltningsarbete eller någon annan form av större skapande process. Just för att det ofta kan vara svårt att komma igång över huvud taget, när man bara står med massa funderingar, kan det vara bra att komma igång med någon form av skapande. Genom denna uppgift hoppades vi kunna visa att man kan hitta inspiration till skapande på ställen man kanske inte förväntade sig. 

Jag funderar över om vi begränsade uppgiften genom att använda formuleringen "där du använder...", eftersom båda bilderna blev kollage. Antingen kände båda bildskaparna att de ville arbeta med kollage, eller så tolkade de uppgiften som att de skulle göra ett kollage. Kanske genom att i stället formulera uppgiften "där du utgår från..." kunde vi öppnat upp för fler tolkningar, där fotografierna inte nödvändigtvis skulle vara direkt närvarande i slutprodukten.

onsdag 27 februari 2013

Assignment 4












Assignment #4

1. Gå ut i ditt närområde och fotografera intressanta detaljer
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion om bilden

tisdag 26 februari 2013

Veckoreflektion v.8

Kurslitteraturen den här veckan bestod av Lindströms bok "Pedagogisk Bedömning". Tisdagens seminarium, som var baserat på boken, fungerade mycket bra. Även om det inte blev så mycket diskussion, tycker jag att vi alla redogjorde för vad vi tyckte var det mest väsentliga i boken, och jag gick därifrån med en tydligare bild av bokens budskap än vad jag hade tidigare. Bland annat var vikten av återkoppling i skolsammanhang något som många av oss hade fastnat för. Jag skrev om detta i förra veckans blogginlägg, och tycker, som jag skrev då, att det är av yttersta vikt att man som lärare ger eleverna möjlighet till återkoppling efter deras uppgifter. Annars är det lätt att de kunskaper som eleven vunnit av uppgiften glöms bort, istället för att befästas.

Under onsdagen var jag och Sara på öppen kroki på KV Konstskola. Vi var där några gånger förra terminen, innan de tog ett vinteruppehåll, men nu är det igång igen. För min egen del känner jag att krokitecknande är en av de bästa metoderna för att utveckla mitt bildspråk. Jag lär mig förkortningar, perspektiv och anatomi, men inte minst blir jag tryggare i mitt tecknande, och övar min förmåga att kommunicera något via en bild. Jag tror att denna trygghet är något som är viktigt att ha som bildlärare. Jag tror det kan bli svårt att få mina blivande elever att känna sig trygga i sitt tecknande, om jag inte själv känner mig trygg i mitt eget tecknande.

söndag 24 februari 2013

Didaktisk reflektion assignment #3

Den assignment som jag och Elias hittade på löd:

Gå till en allmän plats
Teckna av tre personer
Välj en av personerna och gör en bild av dennes vardagsrum, baserat på dina fördomar om personen.

Över lag tycker jag att den fungerade bra som assignment. Möjligtvis skulle den kunna vara något svårbedömd i en skolsituation, då det inte skulle finnas någon reflektion eller liknande att utgå ifrån. En tanke vi hade med denna  assignment var att eleverna skulle synliggöra sina fördomar genom att uttrycka dem i bild. Detta är något som vi kanske skulle varit tydligare med, och lagt mer tyngd på i formuleringen.

Rent teknkmässigt så ger vår assignment åtminstone ett tillfälle för elever att teckna. När man tecknar av människor på en allmän plats, lär de inte heller sitta still särskilt länge, vilket gör att man som tecknare övar sin perceptionsförmåga, och tvingas välja ut vad man tycker är viktigt att gestalta i sin bild.

Kanske vore det en bra idé att följa upp denna assignment med ett sokratiskt samtal, för att exempelvis vidare behandla frågor om fördomar.


Den assignment vi genomförde löd:

Studera och tolka verket ovan. Gör en tredimensionell formtolkning av verket i materialet papper. Som hjälpmedel får du använda tejp, häftstift och lim. Alltså huvudmaterialet i uppgiften är PAPPER,
Dokumentera processen av den tredimensionella formtolkningen från BÖRJAN TILL SLUT i en fotoserie som du publicerar på din blogg senast klockan 24.00 idag.

Då jag inte tidigare stött på begreppet "formtolkning", och då jag efter lite googlande inte fann någon konsensus kring vad begreppet innebar, valde jag att tolka det på egen hand. Jag tänkte mig då att jag skulle tolka den tvådimensionella bildens "form", och översätta denna till tre dimensioner. Detta var lärorikt på så vis att jag tvingades fundera över bildens komposition, och sedan själv arbeta med denna. Genom att själv skapa utifrån det jag nyss analyserat, fastnade mina nyförvärvade kunskaper bättre än om jag bara skulle studerat bilden, eller lyssnat på ett föredrag om dess komposition.
Nu i efterhand, efter lite bloggläsande och sådär, vet jag inte om jag genomfört denna assignment på det sätt som dess skapare hade för avsikt, men hur det än ligger till så har jag lärt mig saker, och jag tycker att assignmenten fungerade väldigt bra som övning i bildkomposition. 

onsdag 20 februari 2013

Assignment #3

Gå till en allmän plats
Teckna av tre personer
Välj en av personerna och gör en bild av dennes vardagsrum, baserat på dina fördomar om personen.

söndag 17 februari 2013

Veckoreflektion v.7

Även denna vecka har kretsat kring att utforma och genomföra assignments. Det mest minnesvärda är dock, åtminstone för min del, torsdagen, då vi träffades för att ge varandra formativ respons på de assignments vi genomfört.

Vi började med att sitta i mindre grupper och ge varandra respons, för att sedan sätta oss i helklass i en sal som vi bokat. Där fortsatte vi med responsen, även om samtalet blev lite mer ostrukturerat då vi var så många. Till en början kändes det som att jag visste vad jag sa, och jag kände mig ganska bekväm i rollen som respondent. Hela samtalet fortsatte i samma ton. Vi pratade om det ena och det andra, och jag presenterade mina tolkningar av verken, och försökte se möjliga utvecklingspunkter.

När jag kom hem drabbades jag dock av en känsla av att jag fan inte hade en aning om vad jag sysslade med egentligen. Sa jag något vettigt över huvud taget? Ledde det till något? Hur hade en verklig gymnasieelev mottagit den respons som jag gav? Jag vet inte.

Om jag har lärt mig något av det här så är det hur lite jag egentligen vet om formativ respons. Jag tror det hade varit nyttigt att ha ett liknande samtal, men under uppsikt av en lärare, som sedan hade kunnat ge oss respondenter respons. Metarespons liksom, för den huvudsakliga meningen med allt det här var väl ändå att vi skulle lära oss hur man ger respons, och inte hur vi ska kunna utveckla vårt bildspråk? Just därför tänker jag att respons på responsen behövs precis lika mycket som den respons vi gav på våra assignments.

Didaktisk reflektion kring assignment #2

Den assignment som jag och Elias gav till Louise och Linda (och till slut även Mimmi) gick ut på att ta ett ordspråk, och sedan försöka uttrycka ordspråket i bild. Vi utgick från följande stycke i bildämnets ämnesplan:

Undervisningen i ämnet bild ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande:
...4. Färdigheter i att framställa bilder med hjälp av olika material, tekniker och
konstnärliga uttryckssätt, såväl med traditionella material som i nya konstformer
och medier samt förmåga att själv utforma bildspråkliga budskap.

Alla tre genomförde uppgiften på olika sätt, vilket var intressant. De verkade nöjda med vår uppgift, och det verkar som att meningen med uppgiften, som var att själv utforma och kommunicera ett bildspråkligt budskap, med allt vad det innebär (som att tänka på mottagarperspektiv etc.), uppfattades av alla som genomförde uppgiften. Jag hoppas att den var givande.

Den assignment som jag fick av Sara-Eva och Smultron löd: 

"Gå in i en matvarubutik
  Flytta om varor
  Se ett mönster och dokumentera det
  Använd mönstret i ett annat sammanhang"


Jag valde att använda mönstret jag såg som grund för en komposition i en enkel digital bild som jag skapade. Jag tänker att det kan vara ett sätt att komma igång med en bild, särskilt om man vill måla, men inte riktigt vet vad man vill måla. Om man utgår från ett mönster, eller bara slänger lite färg på duken, så har man åtminstone börjat med något. Sedan kan man försöka utveckla de former man har framför sig, och på så vis ta sig vidare i processen. Jag känner att uppgiften var nyttig och givande för mig, och jag uppskattade verkligen känslan av att strukturera det från början slumpmässiga, och på så vis skapa något.

På torsdagen samlades vi för att ge formativ respons på varandras assignments. Mina tankar kring det kommer i veckoreflektionen.

onsdag 13 februari 2013

Assignment #2





Jag började med att gå till Coop och flytta på ett mjölkpaket.



Jag tog ett kort och gick hem. Väl hemma studerade jag kortet, och såg ett tydligt mönster hos de röda föremålen i bilden. Många röda föremål stod till vänster i bilden, och den röda tabascoförpackningen till höger fångade upp den röda färgen.




Jag använde mig av detta mönster som grund för en komposition, och gjorde en digital bild.




Här ser ni hur jag tänkte med kompositionen.

Assignment 2

Assignment 2

Del 1. Välj ett ordspråk, kommunicera det i bild

Del 2. Skriv en kort (max en halv A4) reflektion kring din process.

söndag 10 februari 2013

Veckoreflektion v.6

Veckan har kretsat kring att utforma och genomföra assignments. Vi har arbetat i par och utformat assignments åt andra par. Det kändes nyttigt och lärorikt att bolla idéer om vilka uppgifter som skulle fungera och inte, ungefär på samma sätt som jag tänker mig att ett arbetslag på en skola arbetar.

Efter att vi genomfört varandras assignments träffades vi i skolan och utvärderade resultatet. I min utvärdering på bloggen var jag inte särskilt utförlig, men när hela klassen samlades för diskussion fick jag chansen att fördjupa min utvärdering lite. En aspekt av Anneli och Lottas assignment (som handlade om att kamouflera en plats med ett föremål, eller tvärtom) som jag verkligen tror hade kommit till nytta i en gymnasieklass, handlar om hur vi som människor kamouflerar oss i olika situationer, eftersom vi inte alltid visar alla sidor av oss själva. Jag valde att gestalta det genom att kamouflera ett datorspel (Counter-Strike) bland ett gäng filosofiböcker i min bokhylla. Både böckerna och spelet symboliserar delar av min personlighet, men beroende på sammanhanget syns kanske bara en av delarna. I en gymnasieklass tänker jag att detta hade kunnat leda till en intressant diskussion om identitet.

Vi har även suttit och diskuterat en del kring kursplanerna och det bedömningsstöd vi har tagit del av, inför den kommande didaktikuppgiften. Det känns som att vi har behövt tänka lite som lärare gör, då vi exempelvis kopplat samman kursinnehåll till våra assignments. Vi har även försökt bygga vidare på matriserna i bedömningsstödet, för att hitta modeller som vi själva tycker är så tydliga och funktionella som möjligt.

torsdag 7 februari 2013

Utvärdering av assignment

Mitt och Elias assignment:

"Gå genom en korridor, på ett annorlunda sätt. Dokumentera och redovisa på bloggen."

Det fanns ett visst tolkningsutrymme, som synes i Jennifer och Lenas genomföranden. Genom att byta ut ordet "gå", mot exempelvis "förflytta dig", kanske vi kunde ha bjudit in till ytterligare funderingar, och sett annorlunda tolkningar. Över lag är vi dock nöjda med vårt assignment.


Annelie och Lottas assignment:

"1) Välj ett föremål
 2) Välj en plats
 3) Kamouflera föremålet med platsen eller tvärtom.

Dokumentera. 

kamouflage [-ɑ:´ʃ] (franska camouflage, av camoufler 'maskera', 'förkläda', ett ord upptaget ur parisiskt slangspråk (eg. 'maskera ansiktet')), hos djur skyddande förklädnad som gör att dessa undgår att upptäckas. Genom kamouflage sammansmälter djurets färg och form med omgivningens."

Uppgiften bjöd in till många möjligheter. Jag funderade på allt ifrån att kamouflera saker i naturen, till att klä mig i finkläder och försöka kamouflera mig på NK. Definitionen av ordet kamouflage bidrog först och främst till att jag började fundera över olika tolkningar av ordet, och exempelvis hur vi använder kamouflage i vardagen. Det var ett givande och underhållande assignment.