Spelveckan
Under veckan var tanken att hela klassen skulle samlas i onlinespelet Second Life, för att utforska en virtuell värld. Tanken var nog först och främst att vi skulle sätta oss in i de världar som skolungdomarna delvis lever i.
På grund av tekniska problem kunde jag dock inte logga in i Second Life samtidigt som resten av klassen, och efter att ha meckat med min router i två timmer gav jag upp. Istället loggade jag in senare under veckan, för att utforska lite på egen hand. Jag hittade dessvärre inte så många att spela med, och de som jag väl hittade verkade inte ha något särskilt för sig. Inte heller var de skolungdomar, utan verkade snarare vara i 30-års åldern. Så jag stod vid ett bord en stund och samtalade med några av dem, innan jag begav mig till ett ställe som enligt spelet skulle vara en "rollspelszon". Jag hittade på en grundläggande bakgrundshistoria kring vem jag var, och hälsade på första bästa medspelare, varpå jag möttes av ett "lol". Inte heller i denna zon hittade jag någon som hade något vettigt för sig, och här slutade min vistelse i Second Life.
En lärdom som jag drog av min vistelse i Second Life, är att det kan vara väldigt svårt att lägga lärandesituationer i virtuella världar, då chansen att någon av deltagarna stöter på tekniska problem är ganska stor.
När det gäller att utforska virtuella världar i övrigt, så har jag dock en hel del erfarenhet. Jag har spelat diverse onlinespel under ca 5 år av mitt liv, och lagt tusentals timmar på att utforska dem. Jag är därför ganska införstådd i vilka möjligheter och begränsningar mediet har, vilket jag tror kan gynna mig som lärare i vissa situationer.
Moviestarplanet
Under veckan har jag också, tillsammans med en klasskamrat, spelat spelet Moviestarplanet. Vi spelade för att undersöka vilka influenser som påverkar de yngre eleverna, och vad det möjligtvis kan leda till.
Det första som slog mig var de ideal som spelet förmedlade. Spelet går ut på att bli rik och känd. Rik och känd blir man lättast genom att köpa spelvaluta för riktiga pengar, som man sedan spenderar på föremål i spelet. Här syns ett tydlig samband. Spelet fungerar på samma sätt som många företag i verkligheten, som vill sälja in vissa ideal för att man ska köpa deras produkter. Enda skillnaden är egentligen att Moviestarplanet agerar i en virtuell värld.
Vilken påverkan kan då detta ha på de barn som spelar spelet?
Många spel belönar egenskaper som tålamod och snabbtänkthet. Man kanske inte klarar en bana på 300 försök. Men om man fortsätter att försöka, så går det kanske till slut. När man väl lyckas är detta mycket tillfredställande. Spelaren lär sig också att tålamod och övning räcker långt för att klara ett problem. Detta är något som förhoppningsvis går att överföra på livet i allmänhet, och kan ses som en nyttig lärdom.
Moviestarplanet belönar den som betalar. Genom att helt enkelt köpa så mycket som möjligt, utvecklas ens spelkaraktär. Lärdomen som finns att hämta här är att materiell rikedom ger framgång. Kanske inte en riktigt lika nyttig lärdom.
Spelet har dock sina fördelar. Det ger utrymme för unga människor att kommunicera med varandra, dels genom ett forum, och dels genom så kallade "artbooks". En artbook är ett slags kollage, som spelaren får klippa ihop från förbestämda bilder, samt skriva en text till. Temat på bilderna är ganska begränsat (bling, pussmunnar, några musikinstrument etc.), men spelaren ges åtminstone en möjlighet att jobba med bild och layout, för att förmedla ett budskap.
Det var intressant att se vilka budskap som spelarna ville förmedla. Många artbooks handlade om att spelet kostade för mycket pengar, och att man skulle få mer spelvaluta för de pengar man spenderade på spelet. Andra artbooks handlade om raka motsatsen. De försvarade istället spelskaparna, och menade att om spelarna inte fortsatte att betala dyra pengar, kanske spelskaparna inte skulle ha råd att fortsätta med spelet, vilket skulle leda till att alla spelarnas virtuella ägodelar skulle försvinna.
Herrejävlar.
-Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar