Under
kursens första hälft diskuterade vi några nya begrepp, som remediering och
iscensättning. Över lag kändes det inte direkt som att vi diskuterade något
nytt eller häpnadsväckande, utan snarare som att vi satte ord på sådant vi
redan visste. Det kanske inte låter så spännande, men jag tror verkligen att
det är viktigt att teoretisera kring sådant som vi redan tror oss veta. Jag
känner att jag, utöver att ha lärt mig några nya begrepp, har fått med mig nya
tankesätt och sätt att betrakta min omvärld. Ett exempel på detta är Gert Z
Nordströms begrepp ”iscensättningar”. Att nyhetsbyråer väljer att iscensätta
nyheter på olika sätt kanske inte kändes som någon nyhet, men genom att få
arbeta med det själv och undersöka fenomenet genom gestaltning, fick jag
verkligen upp ögonen för hur nyheter faktiskt skapas.
Även
diskussionerna kring mediering fick mig att tänka på nya sätt. Särskilt
intressant tyckte jag att diskussionen kring hypermediering och direkt
mediering var. Jag kunde relatera mycket till min barndoms (och även nutida)
tv-och datorspelande. Här kändes det som att de nya begreppen kring mediering
hjälpte mig att tänka mer strukturerat. Om jag nu funderar över eller
diskuterar exempelvis fenomenet ”virtual reality”, känner jag att begreppet ”direkt
mediering” är till stor hjälp.
Kursens
gestaltningsdel utgick från temat ”mapping”. Det vi skulle kartlägga var en
plats till vilken vi hade en stark relation. Vi fick även nya assignments varje
vecka, som fick oss att utforska platsen från olika håll.


