torsdag 3 april 2014

Ett av mina hittills starkaste intryck från kursen är att litteraturen är riktigt bra. När det gäller D'Allevas bok har jag bara läst första kapitlet, men än så länge är den, enligt mig, den bästa och mest välskrivna kurslitteratur jag läst sen jag började på lärarprogrammet. Riktigt skarpt formulerad, men samtidigt så lätt att ta till sig, och till och med humoristisk här och där. Den känns verkligen som ett bra exempel att titta tillbaka på inför de skrivuppgifter som kommer senare under kursen.

En sak som jag tar med mig från första kapitlet gäller D'Allevas tankar kring att konst kan hjälpa en betraktare att tänka genom teori, ungefär på samma sätt som en teori kan hjälpa en betraktare att tänka kring konst. Alltså att det är själva konsten som kan hjälpa till att väcka och strukturera nya tankar.

Även Anders Marners text om bildanalys var välformulerad och full av bra exempel. Jag fick flera nya ingångar till ämnet bildanalys som jag verkligen tror att jag kommer ha nytta av som lärare. Exempelvis kände jag väl igen mig i de olika nivåer av bildförståelse som han beskriver i texten, och fick några bra exempel på hur man kan introducera bildanalys till någon som aldrig har provat det förut.



lördag 22 mars 2014

Avslutande blogginlägg

Under kursens första hälft diskuterade vi några nya begrepp, som remediering och iscensättning. Över lag kändes det inte direkt som att vi diskuterade något nytt eller häpnadsväckande, utan snarare som att vi satte ord på sådant vi redan visste. Det kanske inte låter så spännande, men jag tror verkligen att det är viktigt att teoretisera kring sådant som vi redan tror oss veta. Jag känner att jag, utöver att ha lärt mig några nya begrepp, har fått med mig nya tankesätt och sätt att betrakta min omvärld. Ett exempel på detta är Gert Z Nordströms begrepp ”iscensättningar”. Att nyhetsbyråer väljer att iscensätta nyheter på olika sätt kanske inte kändes som någon nyhet, men genom att få arbeta med det själv och undersöka fenomenet genom gestaltning, fick jag verkligen upp ögonen för hur nyheter faktiskt skapas.

Även diskussionerna kring mediering fick mig att tänka på nya sätt. Särskilt intressant tyckte jag att diskussionen kring hypermediering och direkt mediering var. Jag kunde relatera mycket till min barndoms (och även nutida) tv-och datorspelande. Här kändes det som att de nya begreppen kring mediering hjälpte mig att tänka mer strukturerat. Om jag nu funderar över eller diskuterar exempelvis fenomenet ”virtual reality”, känner jag att begreppet ”direkt mediering” är till stor hjälp.


Kursens gestaltningsdel utgick från temat ”mapping”. Det vi skulle kartlägga var en plats till vilken vi hade en stark relation. Vi fick även nya assignments varje vecka, som fick oss att utforska platsen från olika håll.

Just att gestaltningsarbetet var så styrt, var det som jag upplevde som den största förändringen jämfört med tidigare gestaltningsarbeten. Det kändes bra att få prova på att arbeta med lite fler ramar än tidigare, för att känna på vilka för- och nackdelar som finns med detta. Spontant skulle jag säga att en friare form på arbetet fungerar bättre om man känner sig motiverad och driven, samt har, eller skaffar sig, en egen idé om vad man vill arbeta med. En mer styrd arbetsform passar bättre för den som kanske inte känner sig särskilt motiverad från början, eller känner sig förvirrad och har svårt att hitta en idé. Som blivande lärare känner jag att det är viktigt att ha koll på hur mina elevers frihet påverkar deras motivation och nyfikenhet. Det optimala i många situationer tror jag är att ge eleverna ramar, men vara öppen med att ramarna får brytas och frångås, om det är i den riktningen gestaltningsprocessen tar en. Så känner jag att det har varit under denna kurs. Vi har fått ramar och riktlinjer, men det är inte direkt som att någon har pekat med hela handen och tvingat oss att göra något specifikt.

Vecka 4 / Redovisning


Mitt gestaltningsarbete, som handlade om att kartlägga min egen kropp, började väldigt konkret i min fysiska upplevelse av mig själv. Jag har ganska ont i axeln för tillfället, och valde därför att försöka kartlägga min smärta på någon slags anatomikarta. Gestaltningen ledde därefter in på mer abstrakta delar av min varelse, så som min personlighet och vem jag "är". Jag försökte först på egen hand att undersöka detta, men när jag blickade inåt hittade jag liksom ingenting. Jag kom till slutsatsen att jag "blir till" i relationen till min omvärld. Jag är exempelvis inte samma person för mina olika vänner, och i förhållandet till en sten är jag en helt annan. 

Jag försökte gestalta detta genom att be mina vänner beskriva mig genom ett objekt. Sedan kombinerade jag resultaten med min första anatomikarta, och kom fram till att jag ville uttrycka mig genom något som liknar röntgenplåtar. Jag arbetade med papper i olika lager, som jag fotograferade på ett ljusbord, för att uppnå den effekt jag ville.