torsdag 3 april 2014
lördag 22 mars 2014
Avslutande blogginlägg
Under
kursens första hälft diskuterade vi några nya begrepp, som remediering och
iscensättning. Över lag kändes det inte direkt som att vi diskuterade något
nytt eller häpnadsväckande, utan snarare som att vi satte ord på sådant vi
redan visste. Det kanske inte låter så spännande, men jag tror verkligen att
det är viktigt att teoretisera kring sådant som vi redan tror oss veta. Jag
känner att jag, utöver att ha lärt mig några nya begrepp, har fått med mig nya
tankesätt och sätt att betrakta min omvärld. Ett exempel på detta är Gert Z
Nordströms begrepp ”iscensättningar”. Att nyhetsbyråer väljer att iscensätta
nyheter på olika sätt kanske inte kändes som någon nyhet, men genom att få
arbeta med det själv och undersöka fenomenet genom gestaltning, fick jag
verkligen upp ögonen för hur nyheter faktiskt skapas.
Även
diskussionerna kring mediering fick mig att tänka på nya sätt. Särskilt
intressant tyckte jag att diskussionen kring hypermediering och direkt
mediering var. Jag kunde relatera mycket till min barndoms (och även nutida)
tv-och datorspelande. Här kändes det som att de nya begreppen kring mediering
hjälpte mig att tänka mer strukturerat. Om jag nu funderar över eller
diskuterar exempelvis fenomenet ”virtual reality”, känner jag att begreppet ”direkt
mediering” är till stor hjälp.
Kursens
gestaltningsdel utgick från temat ”mapping”. Det vi skulle kartlägga var en
plats till vilken vi hade en stark relation. Vi fick även nya assignments varje
vecka, som fick oss att utforska platsen från olika håll.
Vecka 4 / Redovisning
Mitt gestaltningsarbete, som handlade om att kartlägga min egen kropp, började väldigt konkret i min fysiska upplevelse av mig själv. Jag har ganska ont i axeln för tillfället, och valde därför att försöka kartlägga min smärta på någon slags anatomikarta. Gestaltningen ledde därefter in på mer abstrakta delar av min varelse, så som min personlighet och vem jag "är". Jag försökte först på egen hand att undersöka detta, men när jag blickade inåt hittade jag liksom ingenting. Jag kom till slutsatsen att jag "blir till" i relationen till min omvärld. Jag är exempelvis inte samma person för mina olika vänner, och i förhållandet till en sten är jag en helt annan.
Jag försökte gestalta detta genom att be mina vänner beskriva mig genom ett objekt. Sedan kombinerade jag resultaten med min första anatomikarta, och kom fram till att jag ville uttrycka mig genom något som liknar röntgenplåtar. Jag arbetade med papper i olika lager, som jag fotograferade på ett ljusbord, för att uppnå den effekt jag ville.
torsdag 13 mars 2014
onsdag 12 mars 2014
onsdag 5 mars 2014
fredag 28 februari 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


