Inför morgondagens handledning har jag försökt hitta konkreta lösningar för hur jag skall kunna undersöka lärandesituationer på internet. De flesta forum jag undersökte under förra kursen var ganska ostrukturerade, vilket gjorde det svårare att se samband och mönster mellan olika lärandesituationer. Under veckan som gått har jag dock hittat ett forum som anordnar aktiviteter varje vecka, där deltagare intresserade av exempelvis Spel- och industridesign laddar upp bilder.
Aktiviteterna startas genom att en administrator publicerar en "brief", som beskriver vad målet med veckans aktivitet är. Kanske handlar det om att designa ett uppröjningsfordon för en zombieapokalyps. Sedan får alla som vill delta publicera sina skisser och färdiga designförslag. Forumet tillhandahåller också en hel del länkar med nyttig kunskap för de som vill läsa på om olika designrelaterade ämnen.
Jag tänker att en möjlig ingångsvinkel för mig kan vara att delta i en av aktiviteterna, och se vart det leder.
söndag 17 november 2013
måndag 11 november 2013
Workshop 11/11
Identitet Makten Jag
Orden jag valde, och de abstrakta formerna som jag valde att översätta dem till, fungerar för mig som en slags extrem förenkling av mitt PM. Jag försökte förmedla hur makten, i det här fallet olika maktstrukturer på internet, kan utgöra en skiljelinje mellan en persons självuppfattning, och den bild av personen som presenteras på internet. En skiljelinje mellan jaget och identiteten.
söndag 20 oktober 2013
fredag 18 oktober 2013
v.41
Veckan inleddes med att vi fick två fotoassignments, som
gick ut på att fotografera vår vardag på olika sätt. Nike introducerade
begreppet ”stafettassignments”, vilket innebär att man gör en assignment, och när
den är klar får man en ny. Särskilt om man är en grupp, och om alla individer
måste göra färdigt varje assignment innan nästa släpps, tror jag att detta kan
vara en bra övning för att få gruppen att släppa lite på sin prestige och bara
skapa något. Kanske kan det vara en bra första uppgift för en grupp som kommer
arbeta med kreativa processer.
Veckans andra uppgift, som kom att ta upp större delen av
både skoltid och fritid under veckoslutet, var att göra en kortfilm utifrån
temat styrka. Filmen skulle vara 1.30min lång och klara Bechdel-testet.
Vi arbetade i grupper om tre, och vår grupp satte igång
direkt efter introduktionen. Vi började med att brainstorma kring en whiteboard
och kom fram till att vi ville göra en svartvit film med lite av en melankolisk
känsla. Vi skrev upp några ledord som vi skulle tänka vidare på, och gick hem
för dagen. Vi tittade på några kortfilmer för att få inspiration, och träffades
igen nästa dag. När vi träffades hade alla olika idéer om scener som vi ville
ha med i filmen. Först tänkte jag att det skulle bli svårt att välja vems idé
vi skulle köra på, men på något sätt lyckades vi sammanfoga allas idéer till en
helhet som vi alla var nöjda med. Jag tror att det vi kom fram till blev bättre
än någon av våra idéer, var för sig.
Grupparbetet flöt sedan på väldigt bra, även under själva
filmandet. Jag tror det beror på att vi kände oss trygga i gruppen, och jag
tror inte heller att någon av oss hade känslan av att vi behövde bevisa något
för varandra. Därför tänkte vi snarare som en enhet, och bollade ofärdiga idéer
fram och tillbaka mellan varandra utan att skämmas.
Nästa vecka kommer vi ägna åt att redigera filmen innan vi
visar upp den för klassen. Jag kommer
också börja formulera mitt PM.
måndag 14 oktober 2013
tisdag 8 oktober 2013
v.40
Spelveckan
Under veckan var tanken att hela klassen skulle samlas i onlinespelet Second Life, för att utforska en virtuell värld. Tanken var nog först och främst att vi skulle sätta oss in i de världar som skolungdomarna delvis lever i.
På grund av tekniska problem kunde jag dock inte logga in i Second Life samtidigt som resten av klassen, och efter att ha meckat med min router i två timmer gav jag upp. Istället loggade jag in senare under veckan, för att utforska lite på egen hand. Jag hittade dessvärre inte så många att spela med, och de som jag väl hittade verkade inte ha något särskilt för sig. Inte heller var de skolungdomar, utan verkade snarare vara i 30-års åldern. Så jag stod vid ett bord en stund och samtalade med några av dem, innan jag begav mig till ett ställe som enligt spelet skulle vara en "rollspelszon". Jag hittade på en grundläggande bakgrundshistoria kring vem jag var, och hälsade på första bästa medspelare, varpå jag möttes av ett "lol". Inte heller i denna zon hittade jag någon som hade något vettigt för sig, och här slutade min vistelse i Second Life.
En lärdom som jag drog av min vistelse i Second Life, är att det kan vara väldigt svårt att lägga lärandesituationer i virtuella världar, då chansen att någon av deltagarna stöter på tekniska problem är ganska stor.
När det gäller att utforska virtuella världar i övrigt, så har jag dock en hel del erfarenhet. Jag har spelat diverse onlinespel under ca 5 år av mitt liv, och lagt tusentals timmar på att utforska dem. Jag är därför ganska införstådd i vilka möjligheter och begränsningar mediet har, vilket jag tror kan gynna mig som lärare i vissa situationer.
Moviestarplanet
Under veckan har jag också, tillsammans med en klasskamrat, spelat spelet Moviestarplanet. Vi spelade för att undersöka vilka influenser som påverkar de yngre eleverna, och vad det möjligtvis kan leda till.
Det första som slog mig var de ideal som spelet förmedlade. Spelet går ut på att bli rik och känd. Rik och känd blir man lättast genom att köpa spelvaluta för riktiga pengar, som man sedan spenderar på föremål i spelet. Här syns ett tydlig samband. Spelet fungerar på samma sätt som många företag i verkligheten, som vill sälja in vissa ideal för att man ska köpa deras produkter. Enda skillnaden är egentligen att Moviestarplanet agerar i en virtuell värld.
Vilken påverkan kan då detta ha på de barn som spelar spelet?
Många spel belönar egenskaper som tålamod och snabbtänkthet. Man kanske inte klarar en bana på 300 försök. Men om man fortsätter att försöka, så går det kanske till slut. När man väl lyckas är detta mycket tillfredställande. Spelaren lär sig också att tålamod och övning räcker långt för att klara ett problem. Detta är något som förhoppningsvis går att överföra på livet i allmänhet, och kan ses som en nyttig lärdom.
Moviestarplanet belönar den som betalar. Genom att helt enkelt köpa så mycket som möjligt, utvecklas ens spelkaraktär. Lärdomen som finns att hämta här är att materiell rikedom ger framgång. Kanske inte en riktigt lika nyttig lärdom.
Spelet har dock sina fördelar. Det ger utrymme för unga människor att kommunicera med varandra, dels genom ett forum, och dels genom så kallade "artbooks". En artbook är ett slags kollage, som spelaren får klippa ihop från förbestämda bilder, samt skriva en text till. Temat på bilderna är ganska begränsat (bling, pussmunnar, några musikinstrument etc.), men spelaren ges åtminstone en möjlighet att jobba med bild och layout, för att förmedla ett budskap.
Det var intressant att se vilka budskap som spelarna ville förmedla. Många artbooks handlade om att spelet kostade för mycket pengar, och att man skulle få mer spelvaluta för de pengar man spenderade på spelet. Andra artbooks handlade om raka motsatsen. De försvarade istället spelskaparna, och menade att om spelarna inte fortsatte att betala dyra pengar, kanske spelskaparna inte skulle ha råd att fortsätta med spelet, vilket skulle leda till att alla spelarnas virtuella ägodelar skulle försvinna.
Herrejävlar.
-Daniel
Under veckan var tanken att hela klassen skulle samlas i onlinespelet Second Life, för att utforska en virtuell värld. Tanken var nog först och främst att vi skulle sätta oss in i de världar som skolungdomarna delvis lever i.
På grund av tekniska problem kunde jag dock inte logga in i Second Life samtidigt som resten av klassen, och efter att ha meckat med min router i två timmer gav jag upp. Istället loggade jag in senare under veckan, för att utforska lite på egen hand. Jag hittade dessvärre inte så många att spela med, och de som jag väl hittade verkade inte ha något särskilt för sig. Inte heller var de skolungdomar, utan verkade snarare vara i 30-års åldern. Så jag stod vid ett bord en stund och samtalade med några av dem, innan jag begav mig till ett ställe som enligt spelet skulle vara en "rollspelszon". Jag hittade på en grundläggande bakgrundshistoria kring vem jag var, och hälsade på första bästa medspelare, varpå jag möttes av ett "lol". Inte heller i denna zon hittade jag någon som hade något vettigt för sig, och här slutade min vistelse i Second Life.
En lärdom som jag drog av min vistelse i Second Life, är att det kan vara väldigt svårt att lägga lärandesituationer i virtuella världar, då chansen att någon av deltagarna stöter på tekniska problem är ganska stor.
När det gäller att utforska virtuella världar i övrigt, så har jag dock en hel del erfarenhet. Jag har spelat diverse onlinespel under ca 5 år av mitt liv, och lagt tusentals timmar på att utforska dem. Jag är därför ganska införstådd i vilka möjligheter och begränsningar mediet har, vilket jag tror kan gynna mig som lärare i vissa situationer.
Moviestarplanet
Under veckan har jag också, tillsammans med en klasskamrat, spelat spelet Moviestarplanet. Vi spelade för att undersöka vilka influenser som påverkar de yngre eleverna, och vad det möjligtvis kan leda till.
Det första som slog mig var de ideal som spelet förmedlade. Spelet går ut på att bli rik och känd. Rik och känd blir man lättast genom att köpa spelvaluta för riktiga pengar, som man sedan spenderar på föremål i spelet. Här syns ett tydlig samband. Spelet fungerar på samma sätt som många företag i verkligheten, som vill sälja in vissa ideal för att man ska köpa deras produkter. Enda skillnaden är egentligen att Moviestarplanet agerar i en virtuell värld.
Vilken påverkan kan då detta ha på de barn som spelar spelet?
Många spel belönar egenskaper som tålamod och snabbtänkthet. Man kanske inte klarar en bana på 300 försök. Men om man fortsätter att försöka, så går det kanske till slut. När man väl lyckas är detta mycket tillfredställande. Spelaren lär sig också att tålamod och övning räcker långt för att klara ett problem. Detta är något som förhoppningsvis går att överföra på livet i allmänhet, och kan ses som en nyttig lärdom.
Moviestarplanet belönar den som betalar. Genom att helt enkelt köpa så mycket som möjligt, utvecklas ens spelkaraktär. Lärdomen som finns att hämta här är att materiell rikedom ger framgång. Kanske inte en riktigt lika nyttig lärdom.
Spelet har dock sina fördelar. Det ger utrymme för unga människor att kommunicera med varandra, dels genom ett forum, och dels genom så kallade "artbooks". En artbook är ett slags kollage, som spelaren får klippa ihop från förbestämda bilder, samt skriva en text till. Temat på bilderna är ganska begränsat (bling, pussmunnar, några musikinstrument etc.), men spelaren ges åtminstone en möjlighet att jobba med bild och layout, för att förmedla ett budskap.
Det var intressant att se vilka budskap som spelarna ville förmedla. Många artbooks handlade om att spelet kostade för mycket pengar, och att man skulle få mer spelvaluta för de pengar man spenderade på spelet. Andra artbooks handlade om raka motsatsen. De försvarade istället spelskaparna, och menade att om spelarna inte fortsatte att betala dyra pengar, kanske spelskaparna inte skulle ha råd att fortsätta med spelet, vilket skulle leda till att alla spelarnas virtuella ägodelar skulle försvinna.
Herrejävlar.
-Daniel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








