Spelveckan
Under veckan var tanken att hela klassen skulle samlas i onlinespelet Second Life, för att utforska en virtuell värld. Tanken var nog först och främst att vi skulle sätta oss in i de världar som skolungdomarna delvis lever i.
På grund av tekniska problem kunde jag dock inte logga in i Second Life samtidigt som resten av klassen, och efter att ha meckat med min router i två timmer gav jag upp. Istället loggade jag in senare under veckan, för att utforska lite på egen hand. Jag hittade dessvärre inte så många att spela med, och de som jag väl hittade verkade inte ha något särskilt för sig. Inte heller var de skolungdomar, utan verkade snarare vara i 30-års åldern. Så jag stod vid ett bord en stund och samtalade med några av dem, innan jag begav mig till ett ställe som enligt spelet skulle vara en "rollspelszon". Jag hittade på en grundläggande bakgrundshistoria kring vem jag var, och hälsade på första bästa medspelare, varpå jag möttes av ett "lol". Inte heller i denna zon hittade jag någon som hade något vettigt för sig, och här slutade min vistelse i Second Life.
En lärdom som jag drog av min vistelse i Second Life, är att det kan vara väldigt svårt att lägga lärandesituationer i virtuella världar, då chansen att någon av deltagarna stöter på tekniska problem är ganska stor.
När det gäller att utforska virtuella världar i övrigt, så har jag dock en hel del erfarenhet. Jag har spelat diverse onlinespel under ca 5 år av mitt liv, och lagt tusentals timmar på att utforska dem. Jag är därför ganska införstådd i vilka möjligheter och begränsningar mediet har, vilket jag tror kan gynna mig som lärare i vissa situationer.
Moviestarplanet
Under veckan har jag också, tillsammans med en klasskamrat, spelat spelet Moviestarplanet. Vi spelade för att undersöka vilka influenser som påverkar de yngre eleverna, och vad det möjligtvis kan leda till.
Det första som slog mig var de ideal som spelet förmedlade. Spelet går ut på att bli rik och känd. Rik och känd blir man lättast genom att köpa spelvaluta för riktiga pengar, som man sedan spenderar på föremål i spelet. Här syns ett tydlig samband. Spelet fungerar på samma sätt som många företag i verkligheten, som vill sälja in vissa ideal för att man ska köpa deras produkter. Enda skillnaden är egentligen att Moviestarplanet agerar i en virtuell värld.
Vilken påverkan kan då detta ha på de barn som spelar spelet?
Många spel belönar egenskaper som tålamod och snabbtänkthet. Man kanske inte klarar en bana på 300 försök. Men om man fortsätter att försöka, så går det kanske till slut. När man väl lyckas är detta mycket tillfredställande. Spelaren lär sig också att tålamod och övning räcker långt för att klara ett problem. Detta är något som förhoppningsvis går att överföra på livet i allmänhet, och kan ses som en nyttig lärdom.
Moviestarplanet belönar den som betalar. Genom att helt enkelt köpa så mycket som möjligt, utvecklas ens spelkaraktär. Lärdomen som finns att hämta här är att materiell rikedom ger framgång. Kanske inte en riktigt lika nyttig lärdom.
Spelet har dock sina fördelar. Det ger utrymme för unga människor att kommunicera med varandra, dels genom ett forum, och dels genom så kallade "artbooks". En artbook är ett slags kollage, som spelaren får klippa ihop från förbestämda bilder, samt skriva en text till. Temat på bilderna är ganska begränsat (bling, pussmunnar, några musikinstrument etc.), men spelaren ges åtminstone en möjlighet att jobba med bild och layout, för att förmedla ett budskap.
Det var intressant att se vilka budskap som spelarna ville förmedla. Många artbooks handlade om att spelet kostade för mycket pengar, och att man skulle få mer spelvaluta för de pengar man spenderade på spelet. Andra artbooks handlade om raka motsatsen. De försvarade istället spelskaparna, och menade att om spelarna inte fortsatte att betala dyra pengar, kanske spelskaparna inte skulle ha råd att fortsätta med spelet, vilket skulle leda till att alla spelarnas virtuella ägodelar skulle försvinna.
Herrejävlar.
-Daniel
tisdag 8 oktober 2013
v.39
Jag lärde mig en hel del under veckan, men det mesta var relativt konkreta kunskaper, så som hur slutartid och skärpdjup påverkar en bild. Reflektioner kring bilderna jag tog under veckan finns redan under respektive bild, så denna veckas "reflektion" blir nog inte särskilt reflekterande.
Förutom de rent kameratekniska kunskaperna, lärde jag mig också en del om studiofotografi. Vi hade inte så lång tid på oss i studion, då vi var ganska många som skulle samsas om studion under två timmar, men vi hjälpte varandra och diskuterade hela tiden, så vi hann ändå experimentera och lära oss en hel del. Framförallt lärde vi oss att det underlättar mycket att vara flera i studion, så att man kan få hjälp med att flytta lampor och liknande.
Under torsdagens presentation träffade vi många bildlärarstudenter som vi inte sett tidigare. Att få se deras foton och höra deras presentationer var, förutom att det var givande rent kunskapsmässigt, ett bra sätt att få lära känna dem lite.
Förutom de rent kameratekniska kunskaperna, lärde jag mig också en del om studiofotografi. Vi hade inte så lång tid på oss i studion, då vi var ganska många som skulle samsas om studion under två timmar, men vi hjälpte varandra och diskuterade hela tiden, så vi hann ändå experimentera och lära oss en hel del. Framförallt lärde vi oss att det underlättar mycket att vara flera i studion, så att man kan få hjälp med att flytta lampor och liknande.
Under torsdagens presentation träffade vi många bildlärarstudenter som vi inte sett tidigare. Att få se deras foton och höra deras presentationer var, förutom att det var givande rent kunskapsmässigt, ett bra sätt att få lära känna dem lite.
måndag 30 september 2013
torsdag 26 september 2013
OBJEKT
De flesta av mina objekt med sentimentalt värde ligger i mitt barndomshem. Bollen här på bilden ligger inte till grund för någon gripande historia, men är ändå ett objekt som jag värdesätter. Jag brukar leka med den när jag funderar över saker eller försöker komma på en idé till något projekt.
Jag började med att ta några studiobilder av bollen. Jag blev hyfsad nöjd med några av dem, men även om ljussättningen fungerade, så kändes det inte som att bollen hörde hemma i en studio. Jag brukar ju inte sitta och fundera i en studio liksom. Jag lade den därför på armstödet till min fåtölj, och tyckte genast att den kändes mer som sig själv.
Ljuset kommer från två fönster, varav det ena är täckt med en gardin. Jag täckte över det ena fönstret för att få mer av en spotlightkänsla på bollen. Bilen är tagen med en kompaktkamera och "supermacro" funktion.
SYSSLA
Jag ville välja en syssla där ljuset i bilden skulle vara en viktig beskrivande faktor. Det blå ljuset från en TV-skärm hjälper här till att förmedla vad personerna på bilden sysslar med.
Bilden är tagen i ett mörklagt rum, med TV-skärmen som enda ljuskälla. Jag använde mig av en systemkamera och ställde in den på så stor bländaröppning som möjligt. Slutartiden var inställd på 1/10 sekund och jag använde ett stativ. Eftersom ljuset från skärmen ändras konstant, var det svårt att på förhand veta hur varje bild skulle bli. Jag tog därför många bilder, och valde ut den som jag tyckte hade bäst ljus för ändamålet.
tisdag 24 september 2013
v. 38
DET
KREATIVA ÖGAT
Perception har varit veckans röda tråd. Vi har haft
två workshops/seminarier kring Lindgren och Nordströms bok Det kreativa
ögat - om perception, semiotik och bildspråk. Vi har även lyssnat till
en föreläsning av Dr. Timothy Edensor, även den kring temat perception.
Ofta när jag läser en bok som Det kreativa ögat, som behandlar teorier inom ett visst ämnesområde
(här visuell perception), kan det efter en stunds läsning kännas som att just
detta ämnesområde är det enda som finns. Detta kan också leda till att jag har
svårt att greppa vad det är jag just har läst om. Lite som att det hade varit
svårt att se vad som var gult, om hela världen var gul. För att råda bot på
detta problem måste jag sätta mina nyfunna kunskaper i en kontext. Här kom Dr.
Edensors föreläsning väl till pass. Även om den behandlade ämnet visuell
perception, så handlade föreläsningen till stor del om vad som händer med våra
andra sinnen, då vår visuella perception av någon anledning begränsas. Vad
händer exempelvis med vårt smaksinne och vår hörsel, när vi äter mat på en helt
mörklagd restaurang? Frågor som denna hjälpte mig ur min lilla läsbubbla, för att förstå att det faktiskt finns anan slags perception än just den visuella, och på samma gång fick jag en kontext att placera in den visuella perceptionen i. Precis som Dr. Edensor (och många före honom) menade att ljus inte kan uppfattas utan mörker, kunde jag inte riktigt greppa ämnet visuell perception utan att få lära mig lite om bristen på just visuell perception.
Att just greppa ämnet och försöka förstå teorierna,
har varit mitt huvudsakliga mål under veckan. Jag har inte direkt reflekterat
över, eller kritiskt granskat, det jag har läst. Jag känner mig inte heller
tillräckligt hemma i ämnet visuell perception för att göra det nu. Därför
kanske det inte blev lika mycket reflekterande den här gången som annars.
Därmed inte sagt att jag inte har lärt mig något, för det har jag verkligen.
måndag 16 september 2013
v. 37
SWOT-ANALYS
YOKO ONO
YOKO ONO
(HÄST)SEMIOTIK
Veckan inleddes med ett besök på Louisiana, för att se Yoko Ono-utställningen "Half-a-Wind Show". Den kändes väldigt relevant med tanke på vilka kurser vi läser på HDK, och Yoko Onos tankar kring assignments, kreativa processer och skapande i stort har många likheter med de idéströmningar jag tycker mig uppleva på HDK.
Veckans workshop bestod av en SWOT-ANALYS (strengths, weaknesses, opportunities, threats) av bild och visuell kulturs roll i samhället och skolan. Själva analysformen var ny för mig, men den fungerade väldigt bra för att förtydliga och komma fram till saker som kanske hade varit svårare att komma fram till på annat sätt. Samarbetet fungerade bra genom hela analysen och det var inspirerande att få vara en del av grupprocessen. Något som genomsyrade hela analysen var att lärarna måste ta större plats i debatten om skolan. De sitter på erfarenheter som andra beslutsfattare inte kommer i närheten av, och har säkerligen åsikter om hur skolan bör styras, så det är märkligt hur lite de syns och hörs i det offentliga rummet.
Litteraturen jag läst under veckan har nästan uteslutande bestått av texter kring ämnet semiotik. Jag tror det är nyttigt att ifrågasätta sin egen verklighetsuppfattning med jämna mellanrum, något som Lindgren och Nordström har fått mig att göra. Eller kanske snarare Ponty. Jag tar och rabblar lite smått okontrollerat: Kan man verkligen säga att en realistisk teckning av en häst inte liknar en häst, bara för att den "består av" grafit och papper? Hästar består ju inte av grafit och papper, men jag vill ändå påstå att teckningen liknar en häst? Eller kanske snarare, att teckningen liknar den bild av en häst som vi skapar oss när vi ser en häst i verkligheten. För det är ju det vi gör: ser den (och hör/lukar etc.). Både synintrycket av teckningen och intrycket av den verkliga hästen skapas av våra sinnen, så kan man då verkligen påstå att de inte liknar varandra på grund av att de inte "består av" samma substans? Kanske är den "verkliga" hästen också bara ett tecken för den egentliga hästen. Den rena idén av häst. Det hade nog Platon menat. Förra året menade många att hästar egentligen är en frukt, som inte existerar över huvud taget. Den ståndpunkten vet jag inte om Platon hade ställt sig bakom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







