onsdag 27 februari 2013
Assignment #4
1. Gå ut i ditt närområde och fotografera intressanta detaljer
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion om bilden
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion om bilden
tisdag 26 februari 2013
Veckoreflektion v.8
Kurslitteraturen den här veckan bestod av Lindströms bok "Pedagogisk Bedömning". Tisdagens seminarium, som var baserat på boken, fungerade mycket bra. Även om det inte blev så mycket diskussion, tycker jag att vi alla redogjorde för vad vi tyckte var det mest väsentliga i boken, och jag gick därifrån med en tydligare bild av bokens budskap än vad jag hade tidigare. Bland annat var vikten av återkoppling i skolsammanhang något som många av oss hade fastnat för. Jag skrev om detta i förra veckans blogginlägg, och tycker, som jag skrev då, att det är av yttersta vikt att man som lärare ger eleverna möjlighet till återkoppling efter deras uppgifter. Annars är det lätt att de kunskaper som eleven vunnit av uppgiften glöms bort, istället för att befästas.
Under onsdagen var jag och Sara på öppen kroki på KV Konstskola. Vi var där några gånger förra terminen, innan de tog ett vinteruppehåll, men nu är det igång igen. För min egen del känner jag att krokitecknande är en av de bästa metoderna för att utveckla mitt bildspråk. Jag lär mig förkortningar, perspektiv och anatomi, men inte minst blir jag tryggare i mitt tecknande, och övar min förmåga att kommunicera något via en bild. Jag tror att denna trygghet är något som är viktigt att ha som bildlärare. Jag tror det kan bli svårt att få mina blivande elever att känna sig trygga i sitt tecknande, om jag inte själv känner mig trygg i mitt eget tecknande.
Under onsdagen var jag och Sara på öppen kroki på KV Konstskola. Vi var där några gånger förra terminen, innan de tog ett vinteruppehåll, men nu är det igång igen. För min egen del känner jag att krokitecknande är en av de bästa metoderna för att utveckla mitt bildspråk. Jag lär mig förkortningar, perspektiv och anatomi, men inte minst blir jag tryggare i mitt tecknande, och övar min förmåga att kommunicera något via en bild. Jag tror att denna trygghet är något som är viktigt att ha som bildlärare. Jag tror det kan bli svårt att få mina blivande elever att känna sig trygga i sitt tecknande, om jag inte själv känner mig trygg i mitt eget tecknande.
söndag 24 februari 2013
Didaktisk reflektion assignment #3
Den assignment som jag och Elias hittade på löd:
Gå till en allmän plats
Teckna av tre personer
Välj en av personerna och gör en bild av dennes vardagsrum, baserat på dina fördomar om personen.
Välj en av personerna och gör en bild av dennes vardagsrum, baserat på dina fördomar om personen.
Över lag tycker jag att den fungerade bra som assignment. Möjligtvis skulle den kunna vara något svårbedömd i en skolsituation, då det inte skulle finnas någon reflektion eller liknande att utgå ifrån. En tanke vi hade med denna assignment var att eleverna skulle synliggöra sina fördomar genom att uttrycka dem i bild. Detta är något som vi kanske skulle varit tydligare med, och lagt mer tyngd på i formuleringen.
Rent teknkmässigt så ger vår assignment åtminstone ett tillfälle för elever att teckna. När man tecknar av människor på en allmän plats, lär de inte heller sitta still särskilt länge, vilket gör att man som tecknare övar sin perceptionsförmåga, och tvingas välja ut vad man tycker är viktigt att gestalta i sin bild.
Kanske vore det en bra idé att följa upp denna assignment med ett sokratiskt samtal, för att exempelvis vidare behandla frågor om fördomar.
Den assignment vi genomförde löd:
Studera och tolka verket ovan. Gör en tredimensionell formtolkning av verket i materialet papper. Som hjälpmedel får du använda tejp, häftstift och lim. Alltså huvudmaterialet i uppgiften är PAPPER,
Dokumentera processen av den tredimensionella formtolkningen från BÖRJAN TILL SLUT i en fotoserie som du publicerar på din blogg senast klockan 24.00 idag.
Då jag inte tidigare stött på begreppet "formtolkning", och då jag efter lite googlande inte fann någon konsensus kring vad begreppet innebar, valde jag att tolka det på egen hand. Jag tänkte mig då att jag skulle tolka den tvådimensionella bildens "form", och översätta denna till tre dimensioner. Detta var lärorikt på så vis att jag tvingades fundera över bildens komposition, och sedan själv arbeta med denna. Genom att själv skapa utifrån det jag nyss analyserat, fastnade mina nyförvärvade kunskaper bättre än om jag bara skulle studerat bilden, eller lyssnat på ett föredrag om dess komposition.
Nu i efterhand, efter lite bloggläsande och sådär, vet jag inte om jag genomfört denna assignment på det sätt som dess skapare hade för avsikt, men hur det än ligger till så har jag lärt mig saker, och jag tycker att assignmenten fungerade väldigt bra som övning i bildkomposition.
torsdag 21 februari 2013
onsdag 20 februari 2013
Assignment #3
Gå till en allmän plats
Teckna av tre personer
Välj en av personerna och gör en bild av dennes vardagsrum, baserat på dina fördomar om personen.
Teckna av tre personer
Välj en av personerna och gör en bild av dennes vardagsrum, baserat på dina fördomar om personen.
söndag 17 februari 2013
Veckoreflektion v.7
Även denna vecka har kretsat kring att utforma och genomföra assignments. Det mest minnesvärda är dock, åtminstone för min del, torsdagen, då vi träffades för att ge varandra formativ respons på de assignments vi genomfört.
Vi började med att sitta i mindre grupper och ge varandra respons, för att sedan sätta oss i helklass i en sal som vi bokat. Där fortsatte vi med responsen, även om samtalet blev lite mer ostrukturerat då vi var så många. Till en början kändes det som att jag visste vad jag sa, och jag kände mig ganska bekväm i rollen som respondent. Hela samtalet fortsatte i samma ton. Vi pratade om det ena och det andra, och jag presenterade mina tolkningar av verken, och försökte se möjliga utvecklingspunkter.
När jag kom hem drabbades jag dock av en känsla av att jag fan inte hade en aning om vad jag sysslade med egentligen. Sa jag något vettigt över huvud taget? Ledde det till något? Hur hade en verklig gymnasieelev mottagit den respons som jag gav? Jag vet inte.
Om jag har lärt mig något av det här så är det hur lite jag egentligen vet om formativ respons. Jag tror det hade varit nyttigt att ha ett liknande samtal, men under uppsikt av en lärare, som sedan hade kunnat ge oss respondenter respons. Metarespons liksom, för den huvudsakliga meningen med allt det här var väl ändå att vi skulle lära oss hur man ger respons, och inte hur vi ska kunna utveckla vårt bildspråk? Just därför tänker jag att respons på responsen behövs precis lika mycket som den respons vi gav på våra assignments.
Vi började med att sitta i mindre grupper och ge varandra respons, för att sedan sätta oss i helklass i en sal som vi bokat. Där fortsatte vi med responsen, även om samtalet blev lite mer ostrukturerat då vi var så många. Till en början kändes det som att jag visste vad jag sa, och jag kände mig ganska bekväm i rollen som respondent. Hela samtalet fortsatte i samma ton. Vi pratade om det ena och det andra, och jag presenterade mina tolkningar av verken, och försökte se möjliga utvecklingspunkter.
När jag kom hem drabbades jag dock av en känsla av att jag fan inte hade en aning om vad jag sysslade med egentligen. Sa jag något vettigt över huvud taget? Ledde det till något? Hur hade en verklig gymnasieelev mottagit den respons som jag gav? Jag vet inte.
Om jag har lärt mig något av det här så är det hur lite jag egentligen vet om formativ respons. Jag tror det hade varit nyttigt att ha ett liknande samtal, men under uppsikt av en lärare, som sedan hade kunnat ge oss respondenter respons. Metarespons liksom, för den huvudsakliga meningen med allt det här var väl ändå att vi skulle lära oss hur man ger respons, och inte hur vi ska kunna utveckla vårt bildspråk? Just därför tänker jag att respons på responsen behövs precis lika mycket som den respons vi gav på våra assignments.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









