måndag 27 januari 2014
Gruppuppgiften
Vi utgick från Dziga Vertovs manifest som handlar om kamerans sätt att se världen. I manifestet beskrivs hur kameratekniken har skapat möjligheter för helt nya sätt att uppleva vår omgivning. Exempelvis kan man med hjälp av kameran filma två skilda platser, på olika sidor av jorden, för att sedan klippa ihop filmerna och visa dem som en helhet. Vi fick också till en början intrycket av att texten beskrev kamerans sätt att se världen som mer objektivt (no pun intended) än människans. Vi kom dock fram till att det förhållningssättet kanske var lite naivt, eftersom det alltid står någon bakom kameran. Visst finns det fartkameror och andra automatiserade kameror som kan råka fånga bilder på vad som helst, men för att v ska kunna uppleva dem måste vi ju ändå titta på dem, och det gör vi genom vår subjektivitet.
Hur som helst ville vi först utforska om vi kunde få kameran att se verkligheten på ett nytt sätt. Vi började med att ställa in lång slutartid, för att fånga en bild som det mänskliga ögat inte kunde fånga. Vi kände dock fortfarande att vi styrde ganska mycket över uttrycket, så vi satte därför kameran på autoinställning. Med kameran på auto tog vi sedan bilder på våra ögon, som någon slags kontring till Vertovs manifest. Vi diskuterade huruvida man kan se ett kameraobjektiv som ett "mekaniskt öga". Krävs det ett medvetande för att något ska bli ett öga, eller räcker det att ögat kan registrera en bild av verkligheten. Hur som helst tyckte vi att det uppstod något i mötet mellan våra mänskliga ögon och kamerans objektiv. Vi valde också att klippa ihop bilderna till en GIF-animation, för att knyta an till det Vertov skrev om rörlig bild och nya sätt att uppleva verkligheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar