Mhm, så... Hear me out on this one, ok?
Min teori (som jag förvisso inte har kommit på själv, men som jag bildat mig genom att läsa böcker som jag inte minns vem som har skrivit, och därför inte kan referera till) går ut på att vi som människor, genom de erfarenheter vi samlar på oss, skapar oss ett slags mentalt pussel, där varje pusselbit står för något som vi accepterar som en sanning (exempelvis att jorden är rund eller att O'boy är gott). Antag, för enkelhetens skull, att detta pussel finns i huvudet. Varje ny erfarenhet vi ställs inför, exempelvis ett möte eller en ny kunskap, är en pusselbit som måste pusslas in i vårt huvud. Om den nya pusselbiten stämmer överens med många av de pusselbitar som vi redan har accepterat som sanningar, går det lätt att pussla in den (se bild till vänster). Om pusselbiten däremot inte stämmer överens med vårt pussel, eller kanske rentav motsäger en tidigare pusselbit (exempelvis "O'boy är äckligt"), blir det lite knepigare. Nu måste vi antingen göra rum åt den nya pusselbiten, kanske genom att slänga några gamla pusselbitar, eller helt enkelt förkasta den nya pusselbiten. För nog fan är O'boy gott.
Så ser jag på möten och nya erfarenheter.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar