Jag lärde mig en hel del under veckan, men det mesta var relativt konkreta kunskaper, så som hur slutartid och skärpdjup påverkar en bild. Reflektioner kring bilderna jag tog under veckan finns redan under respektive bild, så denna veckas "reflektion" blir nog inte särskilt reflekterande.
Förutom de rent kameratekniska kunskaperna, lärde jag mig också en del om studiofotografi. Vi hade inte så lång tid på oss i studion, då vi var ganska många som skulle samsas om studion under två timmar, men vi hjälpte varandra och diskuterade hela tiden, så vi hann ändå experimentera och lära oss en hel del. Framförallt lärde vi oss att det underlättar mycket att vara flera i studion, så att man kan få hjälp med att flytta lampor och liknande.
Under torsdagens presentation träffade vi många bildlärarstudenter som vi inte sett tidigare. Att få se deras foton och höra deras presentationer var, förutom att det var givande rent kunskapsmässigt, ett bra sätt att få lära känna dem lite.
tisdag 8 oktober 2013
måndag 30 september 2013
torsdag 26 september 2013
OBJEKT
De flesta av mina objekt med sentimentalt värde ligger i mitt barndomshem. Bollen här på bilden ligger inte till grund för någon gripande historia, men är ändå ett objekt som jag värdesätter. Jag brukar leka med den när jag funderar över saker eller försöker komma på en idé till något projekt.
Jag började med att ta några studiobilder av bollen. Jag blev hyfsad nöjd med några av dem, men även om ljussättningen fungerade, så kändes det inte som att bollen hörde hemma i en studio. Jag brukar ju inte sitta och fundera i en studio liksom. Jag lade den därför på armstödet till min fåtölj, och tyckte genast att den kändes mer som sig själv.
Ljuset kommer från två fönster, varav det ena är täckt med en gardin. Jag täckte över det ena fönstret för att få mer av en spotlightkänsla på bollen. Bilen är tagen med en kompaktkamera och "supermacro" funktion.
SYSSLA
Jag ville välja en syssla där ljuset i bilden skulle vara en viktig beskrivande faktor. Det blå ljuset från en TV-skärm hjälper här till att förmedla vad personerna på bilden sysslar med.
Bilden är tagen i ett mörklagt rum, med TV-skärmen som enda ljuskälla. Jag använde mig av en systemkamera och ställde in den på så stor bländaröppning som möjligt. Slutartiden var inställd på 1/10 sekund och jag använde ett stativ. Eftersom ljuset från skärmen ändras konstant, var det svårt att på förhand veta hur varje bild skulle bli. Jag tog därför många bilder, och valde ut den som jag tyckte hade bäst ljus för ändamålet.
tisdag 24 september 2013
v. 38
DET
KREATIVA ÖGAT
Perception har varit veckans röda tråd. Vi har haft
två workshops/seminarier kring Lindgren och Nordströms bok Det kreativa
ögat - om perception, semiotik och bildspråk. Vi har även lyssnat till
en föreläsning av Dr. Timothy Edensor, även den kring temat perception.
Ofta när jag läser en bok som Det kreativa ögat, som behandlar teorier inom ett visst ämnesområde
(här visuell perception), kan det efter en stunds läsning kännas som att just
detta ämnesområde är det enda som finns. Detta kan också leda till att jag har
svårt att greppa vad det är jag just har läst om. Lite som att det hade varit
svårt att se vad som var gult, om hela världen var gul. För att råda bot på
detta problem måste jag sätta mina nyfunna kunskaper i en kontext. Här kom Dr.
Edensors föreläsning väl till pass. Även om den behandlade ämnet visuell
perception, så handlade föreläsningen till stor del om vad som händer med våra
andra sinnen, då vår visuella perception av någon anledning begränsas. Vad
händer exempelvis med vårt smaksinne och vår hörsel, när vi äter mat på en helt
mörklagd restaurang? Frågor som denna hjälpte mig ur min lilla läsbubbla, för att förstå att det faktiskt finns anan slags perception än just den visuella, och på samma gång fick jag en kontext att placera in den visuella perceptionen i. Precis som Dr. Edensor (och många före honom) menade att ljus inte kan uppfattas utan mörker, kunde jag inte riktigt greppa ämnet visuell perception utan att få lära mig lite om bristen på just visuell perception.
Att just greppa ämnet och försöka förstå teorierna,
har varit mitt huvudsakliga mål under veckan. Jag har inte direkt reflekterat
över, eller kritiskt granskat, det jag har läst. Jag känner mig inte heller
tillräckligt hemma i ämnet visuell perception för att göra det nu. Därför
kanske det inte blev lika mycket reflekterande den här gången som annars.
Därmed inte sagt att jag inte har lärt mig något, för det har jag verkligen.
måndag 16 september 2013
v. 37
SWOT-ANALYS
YOKO ONO
YOKO ONO
(HÄST)SEMIOTIK
Veckan inleddes med ett besök på Louisiana, för att se Yoko Ono-utställningen "Half-a-Wind Show". Den kändes väldigt relevant med tanke på vilka kurser vi läser på HDK, och Yoko Onos tankar kring assignments, kreativa processer och skapande i stort har många likheter med de idéströmningar jag tycker mig uppleva på HDK.
Veckans workshop bestod av en SWOT-ANALYS (strengths, weaknesses, opportunities, threats) av bild och visuell kulturs roll i samhället och skolan. Själva analysformen var ny för mig, men den fungerade väldigt bra för att förtydliga och komma fram till saker som kanske hade varit svårare att komma fram till på annat sätt. Samarbetet fungerade bra genom hela analysen och det var inspirerande att få vara en del av grupprocessen. Något som genomsyrade hela analysen var att lärarna måste ta större plats i debatten om skolan. De sitter på erfarenheter som andra beslutsfattare inte kommer i närheten av, och har säkerligen åsikter om hur skolan bör styras, så det är märkligt hur lite de syns och hörs i det offentliga rummet.
Litteraturen jag läst under veckan har nästan uteslutande bestått av texter kring ämnet semiotik. Jag tror det är nyttigt att ifrågasätta sin egen verklighetsuppfattning med jämna mellanrum, något som Lindgren och Nordström har fått mig att göra. Eller kanske snarare Ponty. Jag tar och rabblar lite smått okontrollerat: Kan man verkligen säga att en realistisk teckning av en häst inte liknar en häst, bara för att den "består av" grafit och papper? Hästar består ju inte av grafit och papper, men jag vill ändå påstå att teckningen liknar en häst? Eller kanske snarare, att teckningen liknar den bild av en häst som vi skapar oss när vi ser en häst i verkligheten. För det är ju det vi gör: ser den (och hör/lukar etc.). Både synintrycket av teckningen och intrycket av den verkliga hästen skapas av våra sinnen, så kan man då verkligen påstå att de inte liknar varandra på grund av att de inte "består av" samma substans? Kanske är den "verkliga" hästen också bara ett tecken för den egentliga hästen. Den rena idén av häst. Det hade nog Platon menat. Förra året menade många att hästar egentligen är en frukt, som inte existerar över huvud taget. Den ståndpunkten vet jag inte om Platon hade ställt sig bakom.
fredag 6 september 2013
v. 36
Denna veckan har kretsat mycket kring upphovsrätt och användandet av sociala nätverk. Bland annat har vi laddat upp bilder på fotosidan Flickr. Sidan Använder sig av ett upphovsrättsskydd som kallas Creative Commons som låter upphovsmannen välja bland flera alternativ för hur dennes verk ska få användas. Jag tycker att det verkar vara ett vettigt skydd, och helt klart något som man borde informera elever om.
Sidan är över lag användarvänlig och enkel, men jag ser både för och nackdelar med att använda sig av sidan i undervisningssyfte. En fördel är att många elever kanske redan använder sig av sidan, och att bilderna som läggs ut där är synliga för allmänheten. Detta ger möjligheten att direkt applicera det de lär sig om upphovsrätt, och de kan exempelvis själva välja hur deras bilder skall få användas av andra. En nackdel är att sidan inte passar lika bra för att ladda upp alla sorters arbeten, och att man därför skulle behöva flera olika sidor att sprida ut sina uppgifter över. Detta tror jag lätt kan bli rörigt, och jag tror det finns mycket att vinna, både för lärare och elever, i att ha alla sina arbeten samlade på en och samma plats. Detta för att lättare kunna få en överblick, se mönster och även synliggöra elevens processer.
Under veckan fick vi även möjlighet att ta del av Annika Hellmans disputation, som väckte många tankar hos mig. Jag fastnade främst för tre saker
1. Vilka begränsningar skapas när eleverna skall uttrycka sig genom exempelvis videodagböcker eller bloggar?
- Jag känner själv att jag har svårt att verkligen reflektera över saker såhär i en blogg, helt för mig själv. Jag sitter nu hemma i min lägenhet och förväntas redogöra och reflektera över senaste veckans händelser. Visst går det, men jag tror att jag hade kommit fram till bra mycket mer intressanta saker om hela vår klass, inklusive lärare, hade suttit samlade runt ett bord och diskuterat med varandra.
2. Subjektspositionering
- Hur placerar sig eleverna i det sociala sammanhang som en skolmiljö innebär, och vad får det för konsekvenser? Hur ser de sig själva i förhållande till sina klasskamrater och lärare? Kanske kan den kommande spelveckan med Peter bidra till att lösa upp vissa subjektspositioneringar i våran klass, då vi möts på "neutral mark", i en virtuell värld.
3. Komplexitet kontra generalisering.
- Är det alltid eftersträvansvärt att försöka hitta enkla modeller som förklarar komplexa företeelser i sociala sammanhang? Mycket av den kurslitteratur vi tar del av syftar till att förklara och förenkla dessa företeelser, men kan det ibland vara så att man snarare borde framhäva komplexiteten i dem? Kanske ligger inte alltid lösningen i en modell eller en matris?
-Daniel
Sidan är över lag användarvänlig och enkel, men jag ser både för och nackdelar med att använda sig av sidan i undervisningssyfte. En fördel är att många elever kanske redan använder sig av sidan, och att bilderna som läggs ut där är synliga för allmänheten. Detta ger möjligheten att direkt applicera det de lär sig om upphovsrätt, och de kan exempelvis själva välja hur deras bilder skall få användas av andra. En nackdel är att sidan inte passar lika bra för att ladda upp alla sorters arbeten, och att man därför skulle behöva flera olika sidor att sprida ut sina uppgifter över. Detta tror jag lätt kan bli rörigt, och jag tror det finns mycket att vinna, både för lärare och elever, i att ha alla sina arbeten samlade på en och samma plats. Detta för att lättare kunna få en överblick, se mönster och även synliggöra elevens processer.
Under veckan fick vi även möjlighet att ta del av Annika Hellmans disputation, som väckte många tankar hos mig. Jag fastnade främst för tre saker
1. Vilka begränsningar skapas när eleverna skall uttrycka sig genom exempelvis videodagböcker eller bloggar?
- Jag känner själv att jag har svårt att verkligen reflektera över saker såhär i en blogg, helt för mig själv. Jag sitter nu hemma i min lägenhet och förväntas redogöra och reflektera över senaste veckans händelser. Visst går det, men jag tror att jag hade kommit fram till bra mycket mer intressanta saker om hela vår klass, inklusive lärare, hade suttit samlade runt ett bord och diskuterat med varandra.
2. Subjektspositionering
- Hur placerar sig eleverna i det sociala sammanhang som en skolmiljö innebär, och vad får det för konsekvenser? Hur ser de sig själva i förhållande till sina klasskamrater och lärare? Kanske kan den kommande spelveckan med Peter bidra till att lösa upp vissa subjektspositioneringar i våran klass, då vi möts på "neutral mark", i en virtuell värld.
3. Komplexitet kontra generalisering.
- Är det alltid eftersträvansvärt att försöka hitta enkla modeller som förklarar komplexa företeelser i sociala sammanhang? Mycket av den kurslitteratur vi tar del av syftar till att förklara och förenkla dessa företeelser, men kan det ibland vara så att man snarare borde framhäva komplexiteten i dem? Kanske ligger inte alltid lösningen i en modell eller en matris?
-Daniel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



