torsdag 7 mars 2013
Veckoreflektion v.9
Denna veckoreflektion blir ganska kortfattad, då vecka nio innehöll mer skidåkning än skolarbete för min del. Torsdag förmiddag var faktiskt den enda tid jag ägnade åt skolarbete. Under torsdagen höll Camilla en genomgång av den didaktikuppgift som kommer att avsluta denna kurs. Vi ägnade mest tiden åt att bena ut några små oklarheter i uppgiften, och jag känner att jag fick lite bättre koll på vad som förväntas av mig. När vi kände att vi hade förstått uppgiften satt vi mest och pratade om annat. VFU exempelvis, som står runt hörnet. Jag tror att vi alla känner oss lite nervösa inför att hålla i våra första lektioner, men det kommer säkert att bli väldigt roligt och lärorikt.
Över och ut.
Över och ut.
onsdag 6 mars 2013
måndag 4 mars 2013
Didaktisk reflektion, Assignment #4
Den assignment vi utförde:
Gör en framsida med måtten 110x178 mm (standardmått för en pocketbok) till boktiteln ”Bortom Ingolias gränser”. Framsidan ska vara tecknad eller målad och får (om så önskas) bearbetas i valfritt bildbehandlingsprogram.
Till er hjälp får ni texten på bokens baksida:
”Swiorack styr folket med järnhand och hans ögon är ständigt vakande. Om ingen lyckas finna kärnan till godhet, går riket som en gång var grönskade och fridfullt långsamt sitt öde till mötes. Förfallet har redan börjat och tiden börjar bli knapp. Många liv har skördats i ett förgäves sökande efter kärnan till godhet. Bekymret är att ingen egentligen vet hur den ser ut eller var den finns. Detta är berättelsen om den unge Elores sökande efter kärnan till godhet – en resa som ska komma att bli långt ifrån vad hon väntat sig.”
Jag valde att göra en akrylmålning föreställande en krokig väg, där en person står vid vägens början, på väg att börja gå längs vägen. I bilden finns även en hök, vars öga jag valde att markera. Jag hoppas att betraktarens blick skall dras dels till personen på vägen, och dels till hökens öga. Hökens blick symboliserar Swioracks ständigt vakande ögon, och personen och vägen symboliserar sökandet efter något, i det här fallet godheten.
Jag gillade verkligen uppgiften. Dels för att jag hade väldigt roligt när jag genomförde den, och dels för att den kändes som en relevant uppgift för att öva sin kommunikativa förmåga. För en gymnasieelev som exempelvis vill bli illustratör, ger en uppgift av detta slag en möjlighet att öva kunskaper som kommer att krävas av branschen, som att kunna skapa en bild som representerar och förmedlar något ur exempelvis en text.
Just att skapa något baserat på en text tyckte jag var väldigt roligt, vilket ledde till att jag blev motiverad. Jag satt ett tag och klurade på hur jag skulle få bilden att vara relevant för texten, och uttrycka en liknande stämning som den jag fick av att läsa texten, samtidigt som den skulle fungera rent kompositionärt och färgmässigt.
Jag tyckte även det var intressant att min och Elias slutprodukt blev så väldigt lika. Båda innehåller en gul, slingrande väg mot en grön bakgrund, där en individ står mitt på vägen. Båda bilderna innehåller även någon form av vakande ögon. Något i texten kanske fick oss att fantisera i precis samma banor.
Den assignment vi formulerade:
1. Gå ut i ditt närområde och fotografera intressanta detaljer
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion om bilden
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion om bilden
Utfallet av uppgiften blev ungefär så som jag hade förväntat mig. Båda slutprodukterna var kollage där detaljerna från fotografierna hade använts.
Jag tänker att en uppgift av detta slag fungerar bäst som en avspark i ett gestaltningsarbete eller någon annan form av större skapande process. Just för att det ofta kan vara svårt att komma igång över huvud taget, när man bara står med massa funderingar, kan det vara bra att komma igång med någon form av skapande. Genom denna uppgift hoppades vi kunna visa att man kan hitta inspiration till skapande på ställen man kanske inte förväntade sig.
Jag funderar över om vi begränsade uppgiften genom att använda formuleringen "där du använder...", eftersom båda bilderna blev kollage. Antingen kände båda bildskaparna att de ville arbeta med kollage, eller så tolkade de uppgiften som att de skulle göra ett kollage. Kanske genom att i stället formulera uppgiften "där du utgår från..." kunde vi öppnat upp för fler tolkningar, där fotografierna inte nödvändigtvis skulle vara direkt närvarande i slutprodukten.
onsdag 27 februari 2013
Assignment #4
1. Gå ut i ditt närområde och fotografera intressanta detaljer
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion om bilden
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion om bilden
tisdag 26 februari 2013
Veckoreflektion v.8
Kurslitteraturen den här veckan bestod av Lindströms bok "Pedagogisk Bedömning". Tisdagens seminarium, som var baserat på boken, fungerade mycket bra. Även om det inte blev så mycket diskussion, tycker jag att vi alla redogjorde för vad vi tyckte var det mest väsentliga i boken, och jag gick därifrån med en tydligare bild av bokens budskap än vad jag hade tidigare. Bland annat var vikten av återkoppling i skolsammanhang något som många av oss hade fastnat för. Jag skrev om detta i förra veckans blogginlägg, och tycker, som jag skrev då, att det är av yttersta vikt att man som lärare ger eleverna möjlighet till återkoppling efter deras uppgifter. Annars är det lätt att de kunskaper som eleven vunnit av uppgiften glöms bort, istället för att befästas.
Under onsdagen var jag och Sara på öppen kroki på KV Konstskola. Vi var där några gånger förra terminen, innan de tog ett vinteruppehåll, men nu är det igång igen. För min egen del känner jag att krokitecknande är en av de bästa metoderna för att utveckla mitt bildspråk. Jag lär mig förkortningar, perspektiv och anatomi, men inte minst blir jag tryggare i mitt tecknande, och övar min förmåga att kommunicera något via en bild. Jag tror att denna trygghet är något som är viktigt att ha som bildlärare. Jag tror det kan bli svårt att få mina blivande elever att känna sig trygga i sitt tecknande, om jag inte själv känner mig trygg i mitt eget tecknande.
Under onsdagen var jag och Sara på öppen kroki på KV Konstskola. Vi var där några gånger förra terminen, innan de tog ett vinteruppehåll, men nu är det igång igen. För min egen del känner jag att krokitecknande är en av de bästa metoderna för att utveckla mitt bildspråk. Jag lär mig förkortningar, perspektiv och anatomi, men inte minst blir jag tryggare i mitt tecknande, och övar min förmåga att kommunicera något via en bild. Jag tror att denna trygghet är något som är viktigt att ha som bildlärare. Jag tror det kan bli svårt att få mina blivande elever att känna sig trygga i sitt tecknande, om jag inte själv känner mig trygg i mitt eget tecknande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






