Till att börja med tycker jag att alla opponeringar var väldigt givande att lyssna på. Det kändes även relevant inför vårt framtida läraryrke, då vi kommer ge liknande respons på våra elevers arbeten.
Jag fick en saklig opponering som pekade på både styrkor och svagheter hos min projekt och mitt verk. Jag fick även tips om flera bra stop-motion filmer att hämta inspiration från. Det kändes bra att höra att stämningen som jag ville förmedla i filmen fanns där, och jag tar åt mig av kritiken mot att jag inte har bloggat särskilt utförligt.
Bloggandet är verkligen något som jag känner att jag behöver jobba på. Eller kanske snarare något som jag måste skapa en lust för. I dagsläget trivs jag inte alls med bloggformatet. Det känns väldigt krystat och som någonting jag gör bara för att jag måste. De muntliga grupphandledningarna trivs jag dock väldigt bra med, och där känner jag inte att jag har några problem med att delge min process. Jag får väl börja blogga med röstinspelningar eller nåt.







